Annons

Sen for jag hemSmirnoff i mål med gnistrande romanprojekt

Författaren Karin Smirnoff (född 1965) är bosatt i Piteå och har tidigare arbetat bland annat som fotograf och journalist.
Författaren Karin Smirnoff (född 1965) är bosatt i Piteå och har tidigare arbetat bland annat som fotograf och journalist. Foto: Polaris

Med ”Sen for jag hem” avslutas den prisade romantrilogin om Jana Kippo och Smalånger. Trots vissa protester konstaterar Therese Eriksson att Karin Smirnoff går i mål med sitt gnistrande, irriterande och djupt egensinniga romanprojekt.

Under strecket
Publicerad

Nej, inte det också. Detta är bara för mycket. Så låter de, de inre protester som gör sig gällande under läsningen; de som gör att jag måste läsa med ena ögat stängt och det andra försiktigt kisande. Tål det här lasset en hiva makaber förveckling till, verkligen? Aldrig har jag läst något så överlastat som Karin Smirnoffs romantrilogi om Smalånger, den som nu avslutas med ”Sen for jag hem”, och såhär ligger det till: hela rasket borde, enligt normala naturlagar, stjälpa. Men, så gör det inte det. Varför?
Du måste öka farten, säger min ridlärare om min sketna balans i den nedsuttna traven, annars går det inte. Det är som att cykla, går det för långsamt blir det vingligt. Jag tänker på det, alldeles utmärkta, rådet när jag läser Karin Smirnoff. Det är tempot som gör det. Hon håller tillräckligt hög hastighet för att bibehålla balansen. Rak kurs mot slutpunkten bara, inga tveksamheter, det är på den målmedvetna styrfarten det hänger.

Och på språket, naturligtvis. I det bor nämligen den nödvändiga kontrasten mot den överladdade handlingen. Det är kargt, knappt och tillknäppt, precis som janakippo själv, Smirnoffs hårda, men förvånande karismatiska, huvudperson med namnet hopskrivet och med gemener. Smirnoff slösar inte på något, inte på versaler, inte på adjektiv, inte ens på skiljetecken; inget annat än punkt används, i hela trilogin.

Annons
Annons
Annons