Annons
Recension

OrphéeSmärtsamt gripande Orfeus

Det är makalöst hur sångare och kör fullständigt självklart smälter samman med dansarna i den fysiska gestaltningen, skriver recensenten.
Det är makalöst hur sångare och kör fullständigt självklart smälter samman med dansarna i den fysiska gestaltningen, skriver recensenten. Foto: MATS BÄCKER
Under strecket
Publicerad

I sällsynta stunder får man uppleva en operaklassiker på ett nytt och omvälvande sätt. Mats Eks generösa iscensättning av Glucks Orphée ställer myten om Orfeus och Eurydike i oväntad blixtbelysning. Glucks reformopera (1762) koncentrerar uttrycket till det dramatiskt väsentliga och skalar bort överflödiga utsmyckningar.

Kungliga Operan ger den i Berlioz version (1859) som i Mats Eks koreografiregi blir ett allkonstverk där musik, dans, sång, ord och bild flätas samman mirakulöst tätt och organiskt.

Annons
Annons
Annons