X
Annons
X
Recension

Orphée Smärtsamt gripande Orfeus

Det är makalöst hur sångare och kör fullständigt självklart smälter samman med dansarna i den fysiska gestaltningen, skriver recensenten. Foto: MATS BÄCKER

I sällsynta stunder får man uppleva en operaklassiker på ett nytt och omvälvande sätt. Mats Eks generösa iscensättning av Glucks Orphée ställer myten om Orfeus och Eurydike i oväntad blixtbelysning. Glucks reformopera (1762) koncentrerar uttrycket till det dramatiskt väsentliga och skalar bort överflödiga utsmyckningar.

Kungliga Operan ger den i Berlioz version (1859) som i Mats Eks koreografiregi blir ett allkonstverk där musik, dans, sång, ord och bild flätas samman mirakulöst tätt och organiskt.

Det är makalöst hur sångare och kör fullständigt självklart smälter samman med dansarna i den fysiska gestaltningen, skriver recensenten.

Foto: MATS BÄCKER Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X