Annons

Aneta Grzeszykowska, Body of workSmärtsamt att 70-talsfeminismen ännu behövs

”Selfie #19” 2014.
”Selfie #19” 2014. Foto: Aneta Grzeszykowska/Mindepartementet

Med foton på sig själv och groteska kroppsdetaljer skapade av grishud gör Aneta Grzeszykowska kvinnokroppen både lockande och frånstötande. Joanna Persman känner sig som förflyttad till 1970-talet.

Under strecket
Publicerad

”Negative book #4”, 2012 och ”Selfie #12 2014”.

Foto: Aneta Grzeszykowska/Mindepartementet Bild 1 av 2

”Untitled Film Stills #34”, 2006.

Foto: Aneta Grzeszykowska/Mindepartementet Bild 2 av 2

Det handlar om kroppen. Kvinnokroppen, rättare sagt. En kvinnokropp som framställs på ett konceptuellt och samtidigt närmast surrealistiskt vis. Fotografierna registrerar den nakna gestalten, som ena gången är verklig och andra gången artificiell. Något kusligt groteskt vilar över de separerade kroppsdelarna, tillverkade av grishud. De både lockar och stöter bort blicken på samma sätt som Hans Bellmers makabra dockor. Humorn är nattsvart. Berättelserna är bara fragment. Fotografierna kommer från olika sviter, men allting tycks hänga ihop som om det var en pågående parad av kvinnokroppar som ett undersökningsobjekt.

Den polska konstnären Aneta Grzeszykowska ställer för första gången ut i Sverige. Hon är redan känd och erkänd på den internationella konstscenen med utställningarna på Guggenheimmuseet i New York och på Centre Pompidou i Paris på sitt konto. Presentationen på Mindepartementet spänner över verken från det senaste decenniet. Det känns dock som en tidsresa, som om vi gick tillbaka och befann oss mitt i den feministiska konstpraktiken på 1970-talet.

Annons
Annons
Annons