Annons

The King of Staten IslandSmart och elegant om sorgearbete

Foto: Mary Cybulski/Universal Pictures

Grovkorniga killfilmer har blivit Judd Apatows signum – men ”The king of Staten Island” är en fint melankolisk komedi om sviterna av 11 september 2001.

Under strecket
Publicerad
Foto: Alison Cohen Rosa/Universal Pictures
Foto: Mary Cybulski/Universal Pictures

Fortfarande används termen ”Apatow-rulle” som kodspråk för grovkorniga killfilmer där huvudpersonerna huvudsakligen ägnar sig åt att röka och göka. Det är begripligt – Judd Apatows genombrottsfilm ”The 40 year old virgin” handlade trots allt om en leksakssamlande fyrtioåring som aldrig fått ligga – men särskilt rättvisande är det inte längre. Med åren har han snarare utvecklats till en av USA:s mest intressanta konventionella filmskapare, om man kan tänka sig något sådant, vad gäller handlaget närmast ett slags arvtagare till Lawrence Kasdan med sina skarpa men också empatiska dramakomedier, alltid med flera gram existentiellt salt i botten.

Nya dramakomedin ”The king of Staten Island” är också hans mest sentimentala film hittills, men Apatow balanserar det med ett så neutralt handlag att man bitvis nästan glömmer det enorma trauma som kärnberättelsen vilar på: Ett barns förlust av en förälder. Manuset har SNL-komikern och skådisen Pete Davidsons som medförfattare och det är också hans livshistoria som inspirerat: Davidsons pappa var brandman i New York och dog under en räddningsaktion den 11 september 2001.

Annons
Annons
Annons