Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton”Smällkaramell” – äntligen en äkta julfilm

Simon Larsson som Karl-Bertil Jonsson.
Simon Larsson som Karl-Bertil Jonsson. Foto: SF Studios/Niklas Maupoix

Egentligen är det nästan konstigt att den stora svenska julberättelsen inte blivit långfilm förrän nu. ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” är ett härligt spektakel – och äntligen en film för barnen.

Under strecket
Publicerad
Familjen Jonsson redo för julmys.

Familjen Jonsson redo för julmys.

Foto: SF Studios/Niklas Maupoix
Annons

Tage Danielssons och Per Åhlins tecknade saga om Karl-Bertil Jonsson från 1975 har för länge sedan ersatt Viktor Rydbergs ”Tomten” som den stora svenska julberättelsen par préférence. Det är nästan konstigt att den inte blivit spelfilm tidigare, framgångsrik pjäs blev den ju ganska nyligen. När sagan nu har blivit film med levande skådespelare har man inte knusslat utan satsat på ett stort och påkostat spektakel, vilket är härligt. Redan i inledningen förflyttas vi till ett magnifikt slott där Robin Hood, spelad av den stjärnögde Adam Pålsson – vem annars? – är på väg att rädda sin Marion. Robin Hood är den unge Karl-Bertils ”role model” och Robins motto ”ta från de rika och ge till de fattiga” blir ju även hans. Robin Hood finns naturligtvis inte med på riktigt utan uppträder i Karl-Bertils seriemagasin och fantasi.

Filmens tidsepok är 40-tal med såväl gengasbilar som hästar i stadsbilden. Scenografi och kostym visar roligt och tydligt på klassmotsättningarna i ett Sverige som bestod av ”såväl fattiga satar som rika knösar”. Ett extra plus är att man har behållit Tage Danielssons mustiga språk.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons