X
Annons
X
Recension

Antidebuten Små häften rör om i hierarkisk bokvärld

ANTIDEBUT Med elva små häften vill ­kollektiva förlaget Dockhaveri väcka frågor om v­illkoren för bokutgivningen. Josefin Holmström påminns om Emily Dickinsons dåtida kamp.

När de elva texthäftena, kuverten och pamfletterna ramlar ut över köksbordet tänker jag på den amerikanska poeten Emily Dickinson, som “publicerade” sig själv genom att sy små häften av ihopvikt brevpapper. Nu visade hon visserligen inte dessa häften för någon, de hittades istället i en byrålåda efter hennes död. Men ändå: impulsen är densamma som hos det kollektiva förlaget Dockhaveri – en motvilja mot samtidens publikationsnormer och villkor för utgivning. “Publicering – är den mänskliga tankens auktion”, skrev Dickinson (fritt återgivet). Hon motsatte sig omvärldens försök att trycka hennes poesi och reagerade med förnärmelse när välmenande vänner skickade in hennes alster till en tidskrift.

Dockhaveri kallar sitt projekt "Antidebuten". Och det rör sig inte om någon vanlig debut, för det finns en önskan om att distributionslinjerna ska vara horisontella snarare än vertikala (Mia Axelsson och Ragni Svensson bidrar med färdigskrivna vykort som exempelvis kan skickas till vänner – eller ovänner). “Kritik av genimyten", som de själva säger; kritik av skrivandets och publiceringens hierarki. Alltsammans med flickrummets attribut: de prydligt och noggrant ihopknåpade hemgjorda tidningarna, rosetterna, korsstygnsestetiken, det rosaskimrande. Aylin Bloch Boynukisas "Flickorganens genealogi" är tryck på rosa papper som påminner om barndomens parfymerade brevpapper. Britta Tegby Frisks "Deckarväskan" måste knytas upp och vecklas ut. Händerna och ögonen får jobba, kanske mer än hjärnan.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X