Sluta sega om avdrag för gåvor!

På deltagarlistan trängs representanter från giganterna bland ideella organisationer med ideella själar från små organisationer som jag knappt hört talas om. Bistånd, forskning och sociala verksamheter av allehanda slag. Alla har de det gemensamt att man på olika sätt verkar för goda ting i det civila samhället. Det skulle inte förvåna mig särskilt om de även förenas i en besvikelse på Alliansen.

Under strecket
Publicerad
Annons

Jag befinner mig i Stockholms Stadsmissions lokaler i Gamla stan och temat för dagen är ”Avdragsrätt för gåvor – frågan som försvann”. Med en panel bestående av riksdagsledamöter från hela Alliansen hoppas man förstås kunna gå därifrån lite klokare på vad som egentligen hände med frågan som alla de borgerliga partierna var eniga om redan före valet 2006.

Dessvärre går jag inte alls därifrån med en bättre förståelse för varför hela frågan sa poff och försvann. Tvärtom. Jag går därifrån irriterad efter att ha hört fyra riksdagsledamöter för allianspartierna bedyra att de ämnar införa denna avdragsrätt. Mikael Oscarsson (KD) vill göra det. Camilla Lindberg (FP) och Karin Nilsson (C) också. Ulrika Karlsson (M) likaså. Samtliga är entusiastiska. Oscarsson berättar om hur givandet ökade med 30 procent i Norge när en skattelättnad för gåvor infördes. Karlsson påpekar att det inte finns någon oenighet inom Alliansen i frågan. Alla är för. Flera gånger om hör jag dem poängtera att Sverige nu är det enda landet i Europa som inte har någon form av skatteincitament för gåvor. Ingen i rummet är okunnig om detta. Här inne behöver ingen övertygas om gåvoincitamentets välsignelse. Vad åhörarna undrar är varför det fortfarande inte finns.

Annons
Annons
Annons