Annons
X
Annons
X

Sluta att olja det syriska maskineriet

LEDARE | BENJAMIN KATZEFF SILBERSTEIN

Tortyrkamrarnas väggar står alltjämt starka i Syrien. I en internationellt uppmärksammad artikel i gårdagens SvD gavs en ögonvittnesskildring från det ökända ”Avdelning 235”, ett av regimens förhörscentrum i Damaskus.

Där straffas aktivister som vågat protestera mot Assads förtryck genom tortyrmetoder som visar hur skrämmande långt människans kreativitet kan gå när det gäller att åsamka andra största möjliga lidande.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Samtidigt fortsätter armén sitt skoningslösa krig mot det egna folket. Under måndagen regnade granaterna över kuststaden Latakia.

    Annons
    X

    Både militära båtar och stridsvagnar skickades fram mot det mest provocerande hot en diktator kan möta: en befolkning som vågar resa sig. Hittills har över 2000 personer mist livet för att de har gjort just detta.

    Många undrar varför svenska stridsflygplan befinner sig i Libyen medan blodbadet i Syrien kan fortsätta utan att någon utländsk militär intervention sätter stopp. Det är en berättigad fråga med flera svar.

    Ett av dem är att den syriska oppositionen, till skillnad från rebellerna i Libyen, helt enkelt i nuläget inte begär den typen av hjälp. Man menar att militär inblandning från utlandet snarare kan stjälpa än hjälpa kampen, bland annat för att sådan skulle riskera att urholka oppositionens legitimitet.

    Inget land är ett annat likt, och det finns ingenting som säger att graden av våldsamt förtryck kan avgöra huruvida en militär intervention kan föra gott med sig eller ej. Sådana måste också vara lägliga och praktiskt möjliga.

    Dessutom finns andra starka vapen att ta till. Europas köp av syrisk olja står för så mycket som 30 procent av den syriska statens intäkter. Italien, Nederländerna, Frankrike och Tyskland köper råolja från landet, och energijättar som nederländska Shell och franska Total sysslar både med produktion och prospektering i Syrien.

    Landet är helt beroende av energihandeln med Europa. USA:s utrikesminister Clinton har redan uppmanat Europa att införa sanktioner mot den syriska olje- och naturgassektorn. Det är precis vad som måste ske.

    Sådana sanktioner skulle slå hårt mot Assad, menar både oppositionsaktivister och experter, särskilt då statens kassa redan idag sinar snabbt samtidigt som kapitalflykten ökar. Iran, en annan av regionens värsta diktaturer, har erbjudit den syriska staten ett lån på nästan sex miljarder dollar för att hålla ekonomin över ytan. Det säger någonting om den syriska regimens trängda läge.

    Trots att dessa fakta rimligen inte kan vara nyheter för EU:s ledare har mycket litet hänt på området. Vid ett möte med kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (KUSP) i början av månaden vågade deltagarna inte ens i klartext diskutera olje- och gassanktioner; sådana nämndes bara vagt och kort.

    Så får det inte fortsätta.

    Sveriges utrikesminister har stor erfarenhet från den internationella politiska scenen och ett omfattande kontaktnät.

    Som läget nu är borde han använda dessa tillgångar med full kraft för att få till stånd EU-sanktioner mot den syriska regimen.

    Annons
    Annons
    X
    Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X