Annons

Pierre Schori:”Slummen får sin hämnd – på ett eller annat sätt”

Svarta män omgivna av Nationalgardet under rasupploppen i Chicago, juli 1919.
Svarta män omgivna av Nationalgardet under rasupploppen i Chicago, juli 1919. Foto: Chicago History Museum / AP

Hur mycket lär sig städer, folk, en nation på hundra år? Efter den blodiga ”röda sommarens” rasmotsättningar i Chicago 1919 skrev Carl Sandburg att slummen skulle få sin hämnd. Det han skrev då är förödande aktuellt hundra år senare. 

Under strecket
Publicerad

Carl Sandburg tillsammans med sin fru Lilian Steichen och barnbarnen John Carl Thoman och Karlen Paula Thoman i maj 1951.

Foto: R Faircloth/AP

För 100 år sedan skrev svenskättlingen Carl Sandburg en serie artiklar i Chicago Daily News som byggde på intervjuer i ”utsatta” svarta bostadsområden i Chicago. Texterna utgavs i bokform, ”Chicago race riots, July 1919”, och blev en banbrytande bestseller. Under den blodiga ”röda sommaren” 1919 hade vitmaktrörelsen Ku Klux Klan ökat sin vedervärdiga aktivitet på olika håll i Tennessee, Texas, Arkansas och Nebraska och låg bakom 83 registrerade lynchningar. Raskravaller utbröt samtidigt i huvudstaden Washington.

Men värst blev det i Chicago. Sandburg betecknade läget i staden under våren som en ”rasmässig krutdurk”. Den svarta befolkningen hade växt explosionsartat efter första världskriget, främst på grund av att Chicagos dynamiska ekonomi behövde arbetare, men rasismen i sydstaterna tvingade också sydstatsbor på flykt norrut. Många svarta hade riskerat livet i första världskriget till försvar för demokratin. Krigsveteraner berättade för Sandburg att de nu förväntade sig att fosterlandet skulle gottgöra dem genom att följa författningens påbud om alla medborgares lika rättigheter.

Annons
Annons
Annons