X
Annons
X
Film
Recension

Happy end Slötittare straffas – de lär vilja lämna salongen fort

"Happy end" måste ses om för att förstås fullt ut. Den är litet som ett Ikea-paket, en byggsats som man själv får sätta ihop till en berättelse. Filmen tillhör inte den österrikiske regissören Michael Hanekes tyngre pjäser – men är ändå mycket sevärd.

”Vi befinner oss återigen i sällskap med ett borgerskap vars charm är synnerligen diskret.” Från vänster: Fantine Harduin, Jean-Louis Trintignant, Isabelle Huppert, Laura Verlinden, Toby Jones och Mathieu Kassovitz.
”Vi befinner oss återigen i sällskap med ett borgerskap vars charm är synnerligen diskret.” Från vänster: Fantine Harduin, Jean-Louis Trintignant, Isabelle Huppert, Laura Verlinden, Toby Jones och Mathieu Kassovitz. Foto: Folkets Bio

Zlatan Ibrahimović lär en gång ha sagt att det som (den danske målsumparen) Nicklas Bendtner kan göra med en boll, det kan Zlatans egna söner göra med en apelsin. Och då är det givetvis underförstått att Zlatan själv kan göra så mycket mer spektakulära saker, såväl med en apelsin som med en boll.

Nu är förmodligen den österrikiske regissören Michael Haneke alltför borgerligt väluppfostrad för att uttala sig om sin egen briljans och kollegornas medelmåttighet, men ingenting hindrar mig att göra det åt honom. Och saken är den att vad de flesta filmskapare av ordinärt slag kan göra med en kamera, det kan Haneke – jag vet ingenting om några eventuella söner – göra med … tja, en telefon.

”Vi befinner oss återigen i sällskap med ett borgerskap vars charm är synnerligen diskret.” Från vänster: Fantine Harduin, Jean-Louis Trintignant, Isabelle Huppert, Laura Verlinden, Toby Jones och Mathieu Kassovitz.

Foto: Folkets Bio Bild 1 av 4

Isabelle Huppert.

Foto: Folkets Bio Bild 2 av 4

Fantine Harduin.

Foto: Folkets Bio Bild 3 av 4

Jean-Louis Trintignant.

Foto: Folkets Bio Bild 4 av 4
Annons
X
Annons
X
Annons
X