Annons
X
Annons
X

Slopa inte värnplikten

VÄRNPLIKT | På torsdag slopas den allmänna värnplikten i Sverige. Det märks inte minst genom de reklamkampanjer som Försvaret driver för att locka ungdomar till det militära livet. Men beslutet att slopa värnplikten gillas inte av alla, och nu föreslås en reformerad allmän ”samhällsplikt” för både män och kvinnor.

Den 16 juni 2009 fattade Sveriges Riksdag beslut om avveckling av värnplikten. Beslutet innebär att värnplikten – för att citera försvarsminister Tolgfors – ”skall fasas ut i tre steg”. Pliktsystemet upphör 1 juli i år, och från och med den 1 januari 2011 avses nuvarande utbildningsform helt ersättas med frivillig militärtjänst med kontraktsanställning av därtill lämpliga och hågade (marknadsmässigt avlönade) personer.

Riksdagsbeslutet togs med voteringssiffrorna 153 mot 150, alltså med endast tre rösters övervikt. Ett beslut av detta slag av för vårt försvar genomgripande karaktär bör för att säkerställa långsiktighet tas med bred parlamentarisk majoritet.

Den etappvisa avvecklingen av värnplikten kan visa sig bli ett av det mest okloka beslut som det svenska försvaret – och därmed Sverige som helhet – drabbats av i modern tid.

Annons
X

Det står nämligen fullt klart att man driver ett högt spel om vårt lands framtida säkerhet, då man utan seriös analys och utan sedvanligt remissförfarande gör sig av med det tveklöst mest kostnads- och rekryteringseffektiva bemanningssystem som finns.

Samtidigt hugger man av försvarets rötter i folkgemenskapen, något som i århundranden utgjort försvarets värdefullaste tillgång.

Upphävandet av pliktbegreppet är en tydlig signal från beslutande myndigheter att försvaret av det egna landet inte längre är en självklar skyldighet.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Då det gäller den känslomässiga inställningen till plikt ligger en jämförelse med skolplikten nära till hands. När allmän värnplikt infördes 1901 hade en skolplikt redan tillämpats i sextio år. Denna medborgerliga skyldighet hade till en början orsakat starka känslor av ovilja i det utpräglade bondesamhället. Barnen undandrogs från de dagliga sysslorna inom jordbruket just då de kommit i ålder att kunna bidra till familjens uppehälle. Efterhand insåg man dock betydelsen av god utbildning av barnen och skolplikten kom att betraktas som en självklar och nödvändig del av samhällslivet. Vem skulle idag komma på idén att avskaffa skolpliktens obligatorium för att ersätta den med ett frivilligt åtagande?

    På samma sätt som med skolplikten gick det med värnplikten. Den första tidens starka motvilja växlade efterhand över i en övertygelse att systemet utgjorde en garanti för vårt lands försvarsförmåga. Värnplikten kom att bli ett konkret uttryck för medborgerlig gemenskap och solidaritet. Den demokrati, som vi i vårt land med rätta känner oss stolta över, är till betydande del värnpliktsystemets förtjänst. Att landets, tidigare enbart manliga, ungdom efter skoltiden och inför sitt inträde i förvärvslivet får uppleva gemenskap oavsett socialgrupp och politisk partitillhörighet – och numera också oavsett skiftande etnisk bakgrund – har i hög grad lagt fast en självupplevd grundval för demokratiska värderingar. Att göra sig av med denna bas för samhällsgemenskap vore ett oreparabelt misstag med återverkningar även långt utanför försvarsmaktens led.

    Det mest karaktäristiska för vårt lands militära struktur har varit förankringen hos folket, nedärvd från indelningsverkets system med dess provinsiella uppbyggnad. Även hemvärnet som en del i försvaret har här en viktig roll. Låt oss inte begå dumheten att klippa av dessa band. Förekomsten av värnplikt utgör för vårt lands medborgare en ständig påminnelse om att det faktiskt existerar värden som utan appell förutsätter allas medverkan. Det är inget som kan lämnas åt den enskildes ställningstagande.

    Man kan fråga sig om beslutande myndigheter – civila såväl som militära – liksom våra politiker verkligen har insett det oskattbara värdet av vår försvarsmakts folkliga förankring. Denna mentala styrkefaktor har inte tillräckligt beaktats i den planering som föregått beslutet om värnpliktens avveckling. Det är en betydande risk att försvarsmakten utan värnplikt kommer att bli en isolerad maktfaktor, föga känd av andra än sig egen högst begränsade numerär av yrkesfolk.

    Rådande opinionsläget – där en klar majoritet uttalat sig för värnpliktens bibehållande – samt den ytterst knappa röstövervikten vid riksdagsbeslutet talar för att frågan måste tas till förnyat övervägande, särskilt som – än så länge – bara ett och ett halvt steg tagits av tre, som försvarsministern angivit för värnpliktens ”utfasning”.

    Det finns med andra ord tid att tänka om och istället överväga bibehållande av ett reformerat ”samhällspliktsystem” för både män och kvinnor, välanpassat till dagens krav med insatsförsvarets behov och angelägna civila behov i samhället. För att närmare utreda en sådan modifierad ”värnplikt” krävs att man frigör sig från partipolitiskt tänkande och istället sätter in värnpliktsfrågan i ett övergripande sammanhang med sikte på Sveriges bästa i ett längre perspektiv.

    BJÖRN von SYDOW fd talman i riksdagen

    TAGE G PETERSON fd statsråd

    BJÖRN KÖRLÖF fd generaldirektör

    STIG LARSSON fd generaldirektör

    LARS IVAR HISING fd landshövdning

    STIG STRÖMHOLM fd rektor magnificus

    HODDER STJERNSWÄRD ordf i Förbundet för Sveriges Folkförsvar

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X