Annons
X
Annons
X
Ledare
Op ed

Anita du Rietz: Slöjan och Björklund – vad talar han om?

Kvinnodagen 2017
Jan Björklund. Bör nog grunda sin historieskrivning på fler källor än SVT.
Jan Björklund. Bör nog grunda sin historieskrivning på fler källor än SVT. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Har förre utbildningsministern Jan Björklund rätt när han anser att slöjbärandet är ett uttryck för ojämställdhet mellan könen i Sverige? I Aftonbladet den 13 februari skrev Björklund: Vi får inte ge vika en tum för att stå upp för de liberala värderingar som präglar vårt samhälle och hela västvärlden. Därför ska svenska ministrar inte bära slöja i Iran. Mänskliga rättigheter gäller alla, oavsett om man bor i Iran eller i Rinkeby. Det är en feministisk regerings uppgift att visa att det är så.

Frågan togs upp den 19 februari i SVT Agenda i en debatt med en kvinnlig företrädare för gruppen slöjbärare i Sverige. Björklund framhöll då att vi inte kan överge den jämställdhet som erövrats under senaste århundradet. Han hänvisade till SVT-produktionen ”Fröken Frimans krig” och menade att vi inte kan gå tillbaka till tiden före rösträttsreformen till riksdagen. Svenska kvinnor blev då jämställda med männen enligt Björklund, och fick rösta. De blev ju även valbara till Sveriges Riksdag.

Denna hänvisning blev olycklig av två skäl.

Annons
X

För det första gäller det historieberättande som förmedlats landets befolkning via SVT genom programmet ”Fröken Frimans krig”. Denna berättelse är en fiktion och stämmer inte med den verkliga historien om företaget ”Svenska Hem”.

Den dokumentär, som sändes i julhelgen 2016, skulle berätta om kvinnorna bakom tv-serien, har kritiserats i flera medier på grund av sin bristande kontakt med forskningen och forskare på området. SVT lät journalister intervjua andra journalister i ett dokumentärprogram. I ansedda public serviceföretag som BBC brukar man låta forskare bli utfrågade.

Hade SVT valt att göra så hade man undgått fällor som programmets tvärsäkra och förment journalistiska formuleringar: ”Rätten att rösta fanns inte före 1919.” ”Kvinnor fick inte hyra lokaler själva utan sina manliga förmyndare”. ”Kvinnor hade inte pengar. Männen hade makt och pengar. Kvinnorna fick börja i underläge och arbeta i motvind.” ”Kvinnorna var omyndiga och fick inte rösta”.

Genom att intervjua professor Åsa Karlsson Sjögren hade bilden blivit riktig. Hon och andra har visat att kvinnor visst har röstat på 1700- och 1800-talen, men inte i riksdagsvalen. Dessutom gav 1862 års kommunalförordning, som blev lag från 1866, alla skattebetalare, även kvinnor, möjligheter att rösta. Kvinnor, många driftiga företagare, valdes in 1910 till stadsfullmäktige.

Ogifta kvinnor var visst myndiga. Både gifta och ogifta kvinnor kunde redan före 1900-talet hantera såväl sin egen lön som förmögenhet. Denna historiska verklighet förtjänar att lyftas fram, i stället för gamla ”fördomar”.

Den andra frågan har att göra med våra historiekunskaper om jämställdhet. Björklund menar att vi med accepterandet av den kvinnosyn som förmedlas av slöjbärande kvinnor i Sverige i dag skulle gå tillbaka mer än hundra år i tiden. Han förmedlar en syn av att svenska kvinnor verkligen varit förtryckta i Sverige, i klädsel och rörelsefrihet.

Det stämmer inte med verkligheten. Björklund ger uttryck för en föreställning att utvecklingen är linjär och att svenska kvinnor fram till 1900-talets början hade samma ställning som dagens slöjbärande kvinnor i regimer som begränsar kvinnors frihet och jämställdhet.

Faktum är att svenska kvinnor haft synnerligen stor frihet och jämställdhet, liksom övriga boende i nordvästra Europa, där liberalismen och industrialismen startade för ett par århundraden sedan.

Magnus Eriksons lag om kvinnofrid från 1350 syftade till att garantera kvinnors rörelsefrihet och möjligheter att arbeta utanför egna hemmet. Resonemangsäktenskap eller tvångsäktenskap har varit ytterst sällsynta utom kanske i de högst ledande skikten, av politiska skäl.

Svenska män och kvinnor har ingått äktenskap av egen fri vilja vilket manifesterades återigen så sent som i 1734 års kyrkolag. Arkivforskning visar att kvinnor i rättsliga sammanhang företrätt sig själva, sin make och hela hushållet när så har behövts.

Kvinnor har alltid ärvt jämte sina bröder, om än något mindre av mark på landet men lika i städerna. Kvinnor har disponerat sina egna inkomster och förmögenheter, ogifta tidvis med förmyndares hjälp.

Annars hade vi inte haft så många driftiga kvinnor som företagare i Sverige under de senaste fyra århundradena. Här hänvisas till ”Kvinnors entreprenörskap under 400 år” (2014).

Med arkivforskning har kvinnors företagande och ställning i samhället kunnat kartläggas under senare tid och mycket har ännu inte hunnit komma in i läroböckerna. Vi får hoppas kunskapen så småningom når journalister och politiker.

Vad Björklund borde ha sagt i Agenda är att jämställdheten i århundraden varit en framgångsfaktor i vårt land.

Vi har liksom våra grannar haft en begränsad befolkning, där alla krafter behövts för försörjningen. Vi får därmed svårare än många nationer med andra strukturer att förstå och hantera för oss främmande uppfattningar om kvinnors relation till män och kvinnors ställning i samhället.

Det är ofrånkomligt att kulturkrockar uppkommer i ett land som har så lång tradition av självständiga kvinnor som hos oss.

ANITA DU RIETZ

Fil dr, forskare och författare

anita@durietz.com

Annons

Jan Björklund. Bör nog grunda sin historieskrivning på fler källor än SVT.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X