X
Annons
X
Recension

Teater ’allo ’allo – ’emliga armén Sliten tv-seriefars missar unikt läge

Hur ensemblen än kämpar så blir det inte riktigt franskt på Fredriksdal. Trots doften från rosorna, vinförsäljningen under pausen och hur hett kaffet än ryker. Så är det ju heller inte illusion som gäller den här gången utan parodin på det franska – eller på idén om alla nationella nationaliteter: dumma tyska nazister, kåta italienska medaljprydda pajasar, stela och lätt naiva engelsmän. Fast först och främst liderliga franska män och kvinnor som med samma passion bedrar, intrigerar, sjunger chansoner och försöker överleva kriget.

Här spelas tv-serien, långköraren "’allo ’allo ’emliga armén" som komprimerad scenkomedi på 2,5 timmar. Pjäsen kom till 1986 när serien var som mest populär. Sedan dess har tv-varianten gått gång på gång – vilket är ett av problemen för denna uppsättning. Publiken vet ju vad som komma skall: 1600-talsmålningar gömda inuti korvar, taffligt perversa Gestapomän, en åldrad kafévärd som trots en jobbig fru försöker vara patriot och hålla sig väl med nazisterna på samma gång. Plus kärleken. Roligast, och mest freudianskt laddad, är den mellan kaféägaren och en tysk löjtnant. Alla, oavsett armétillhörighet och grad, är här sympatiskt mänskliga.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X