Slita eller slänga? Det är frågan!

Under strecket
Publicerad

Ingrid har alltid varit bra på att rensa. Personliga brev har hon kvar liksom fotoalbum. – Bilder ger minnen. Jag vill minnas människor genom det vi gjort tillsammans. För mig sitter inte minnet i saker en människa ägt. Den gamla ryamattan är ju inte mormor, exemplifierar Ingrid.

Foto: TOMAS ONEBORG

– Vattenskadan fick mig att vakna. Jag upptäckte tillfredsställelsen i att kasta. Känslomässigt var det svårt i början, men inte särskilt länge. Jag har inte ångrat en enda grej, berättar Göran.

Foto: TOMAS ONEBORG

Hos Göran och Ingrid Tonström finns inget onödigt. – Andra kan nog tycka vi är känslokalla som slänger saker från anhöriga. Men en gammal ryamatta ÄR ju inte mormor bara för att hon ägt den, säger Ingrid Tonström.

Foto: TOMAS ONEBORG

Intyg och betyg från arbetsgivare sparas. Betalda fakturor behålls i ett år. Kvitton, som kan behövas för byte eller garanti, läggs i en byrålåda där total oordning råder. Däremot sparas inte månatliga lönebesked eller tankningskvitton. – Jag litar på tekniken, säger Göran.

Foto: TOMAS ONEBORG

Allt lades i en av tre högar: • Sopor. • Värdefullt – detta lämnades till auktionskammare. Där hamnade en del av möblerna samt en flygel. • Lämpligt för loppmarknad.

Foto: TOMAS ONEBORG

Tre kartonger Bildjournalen med idolbilder från 1960-talet skickades till de sälla jaktmarkerna i sällskap med ännu fler fototidningar. Som gammal fotograf hade Göran tusentals diabilder, som ingen någonsin tittade på.

Foto: TOMAS ONEBORG

år man göra sig av med något man fått i present men inte gillar? – Ja! svarar Göran och Ingrid enstämmigt. Men vi får mest upplevelser som gåva, sällan saker. Kanske vet andra att vi inte vill ha prylar.

Foto: TOMAS ONEBORG
Annons
Annons
Annons
Annons