Annons

Dick Harrison:Slaveriet fjättrat vid vår historiesyn

I sin bok om de brittiska slavskeppen sällar sig Marcus Rediker till den slaveriforskning som främst vill ge oss lagom mycket dåligt samvete och samtidigt erbjuda spännande läsning. Alltför sällan tas slaveriet på allvar som en del av vår historia – och samtid.

Under strecket
Publicerad

Brittisk illustration från 1792 som ville påvisa slavhandelns brutalitet.

Bild 1 av 1

Brittisk illustration från 1792 som ville påvisa slavhandelns brutalitet.

Bild 1 av 1
Brittisk illustration från 1792 som ville påvisa slavhandelns brutalitet.
Brittisk illustration från 1792 som ville påvisa slavhandelns brutalitet.

Jag önskar att jag hade kunnat skriva att det är inne att tala om slaveri. Ämnet är högaktuellt, med minst 12–13 miljoner nuvarande slavar, enligt FN-organet ILO:s synnerligen försiktiga beräkning. Men så är inte fallet. Om man undantar en och annan kulturdebatt och ett och annat faktaprogram på tv är det förfärande ont om offentliga åsikter om slaveri. Ämnet är relegerat till historiens soptipp, till sådant som har hänt. Efter att själv ha publicerat två, snart tre, digra volymer i ämnet har jag lärt mig att vi människor helt enkelt inte vill bli påminda om vissa saker. Slaveriet är nog det brott mot mänskligheten som vi har allra lättast att glömma. Det är politiskt korrekt att förfasa sig över offren för nazism och kommunism. Det är ointressant att spåra de blodröda historiska trådarna till dagens ofrihet.

Annons
Annons
Annons