Annons
X
Annons
X

Slåss för att bli rentvådd

Hon har utmålats som östtyska Stasis smartaste kvinnliga spion i Sverige. Nu träder hon för första gången fram öppet. Hon heter Marianne Ersson och säger till SvD att hon är helt oskyldig. Hon och flera andra som registrerats i Säpos Stasi-arkiv har kastats in i en Kafka-värld där de kämpar för att bli rentvådda.

Foto: INGVAR KARMHED, SVENSKA DAGBLADET

STASI-ARKIVEN

Det är över 20 år sedan Östtyskland upplöstes 1990 - men dess spionorganisation Stasi är aktuellare än någonsin i Sverige. I riksdagen finns numera en majoritet för att öppna Säkerhetspolisens arkiv om Stasi. Moderaterna håller emot och hänvisar till att öppna arkiv kan skada personer som är oskyldiga.

Det gick nästan inte in i mig att jag skulle vara anklagad för spioneri.
Marianne Ersson

Frågan ställdes på sin spets i tisdags då Justitiekansler Anna Skarhed beslutade om en förundersökning mot professor Birgitta Almgren för misstänkt brott mot tystnadsplikten. Orsaken är att Almgren skrivit en bok om Stasi, ”Inte bara spioner.... ”. Den handlar om Stasis infiltration av Sverige under kalla kriget.

Annons
X

Boken bygger delvis på material från Säkerhetspolisen, Säpo. Efter en dom i Regeringsrätten fick Almgren som enda utomstående tillträde till Säpos samlade material om misstänkta Stasi-agenter. Ändå är det just Säpo som anmält Almgren. Ett villkor i domen var nämligen att enskilda personer inte skulle gå att identifiera. Men det är just det som skett i boken, enligt några personer som känner sig utpekade och klagat hos Säpo.

Boken har fått positiva omdömen, sålt bra och utlöst en debatt om Stasi. Men bakom politik, juridik och hemligstämplar handlar detta ytterst om enskilda människor av kött och blod. Dessa har med eller utan egen förskyllan hamnat i säkerhetstjänsternas garn. Några kämpar nu för upprättelse. En av dem är Marianne Ersson, 63-årig lärare i svenska och tyska som SvD träffat.

1. Oväntat besök hemma

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Marianne Erssons kamp för sin förlorade heder inleddes för sju veckor sedan. Den 14:e september kommer hon och maken hem till Hudiksvall vid halv två på morgonen efter en resa med kyrkokören till England. Men klockan 11 på förmiddagen blir de klarvakna. Då ringer det på dörren till deras röda trävilla med vita knutar. Utanför står en reporter och en fotograf från tidningen Expressen.

    – De stack fram ett utdrag ur Birgitta Almgrens bok. Jag stod där och läste det, som fallen från skyarna. Det var helt överraskande. Det gick nästan inte in i mig att jag skulle vara anklagad för spioneri, berättar Marianne Ersson.

    I boken kallas Ersson för agent ”Nr 6”. Det står att hon erkänner att hon haft uppdrag för Stasi. Tillsammans med sin dåvarande man, en flykting från Östtyskland, ska ”Nr 6” som är flyglotta ha kartlagt det svenska försvaret. ”Nr 6” karaktäriseras av Birgitta Almgren i boken som ”en av de förmodligen smartaste svenska kvinnliga Stasiagenterna”.

    Av boken framgår att Säpo utrett misstankar om spioneri i samband med att ”Nr 6” var universitetslärare i Östtyskland 1984-85. Men utredningarna lades ner i brist på bevis. Ändå skriver en Säpo-inspektör 2001 om sin ”känsla” av att något är skumt med ”Nr 6” men att bevis saknas. Även om namnen inte anges i boken så kan Expressen raskt spåra upp både Marianne Ersson och mannen som hon skiljdes från för 26 år sedan.

    Den 15 september kommer Expressens artikel där Marianne Ersson och hennes tidigare man inte namnges utan kallas ”spionparet”. Bägge förnekar att de varit Stasi-agenter. Birgitta Almgren vidhåller vad hon skrivit och hänvisar till muntliga uppgifter från Stasi om att kvinnan lämnat ett antal rapporter som uppskattades mycket.

    Är du oskyldig?

    – Ja. Det är jag definitivt, svarar Marianne Ersson SvD.

    Det finns personer som arbetat för Stasi men som förträngt det. Kan du ha gjort det?

    – Jag har tänkt på det. Vad skulle jag ha lämnat för uppgifter? Jag har inget minne av att jag skrivit några rapporter!

    2. Skriver till författaren

    Efter Expressens artikel köper Marianne Ersson boken ”Inte bara spioner...” och blir nu både ledsen och arg. Enligt boken skulle Erssons dåvarande man ha agerat enligt en ”Romeo-strategi”. Mannens flykt från Östtyskland 1961 kan ha varit en bluff. Istället kan han ha slussats över till Väst av Stasi och sedan gift sig med ”Nr 6” för att gemensamt spionera.

    – Jag känner mig oerhört förnedrad och förtalad. Med den här Romeo-och-Julia-historien har Almgren hängt ut oss som ett slags skenäktenskap som skulle tillfredsställa politiska behov hos DDR. Min blivande man skulle ha rest till Sverige, träffat en lagom dum tjej som han gift sig med och lett henne in på spionverksamhet. Hela historien är ju befängd. Det är en kränkning av vårt privatliv. Vår son skulle alltså vara ett resultat av politiska beslut, inte ett välkommet barn utan en bricka i spelet! säger Marianne Ersson upprört.

    Hon skriver raskt ett brev till Birgitta Almgren.

    ”Jag har mig veterligen aldrig erkänt något uppdrag för Stasi eftersom jag aldrig haft något. Om jag gjort det hade det väl ändå lett till åtal? Varifrån kommer den uppgiften?”, skriver hon. Ersson ifrågasätter en rad uppgifter i boken och lägger fram fakta om sitt liv, äktenskap, karriär och år i Flygvapnet - totalt sex sidor.

    – Almgren blandar sina egna kommentarer, Säpos material och eventuellt Stasis material. Som läsare är det svårt att se vad som är vad. Efter påstötning från mig har Almgren sagt att hon ska svara, men jag har inte fått något svar på mina frågor efter sex veckor.

    Marianne Ersson säger att det känns som om hon hamnat i en Kafka-liknande process. Franz Kafka beskriver i boken ”Processen” en man som inte får veta vem som anklagar honom.

    3. Skriver till förläggaren

    När Marianne Ersson inte får svar från författaren vänder hon sig till förläggaren, Carlssons Bokförlag:

    – Boken har bara varit ute några veckor, men när bekanta läser den så kommer de att känna igen mig. De kommer att tänka: ”jaså, hon var sån!”. Därför skrev jag att innan de ger ut en andra upplaga så måste felaktigheterna om min person korrigeras. Då fick jag svar att Tryggve Carlsson hade fullt förtroende för Birgitta Almgren, hon är väldigt noggrann och tillförlitlig. Och så skrev han ”Jag förstår var du skriver”. Jag vet inte vad det betyder, säger Marianne Ersson uppgivet.

    4. Säpo öppnar akten – men inte allt.

    Då kontaktar Ersson Säpo. Med hänvisning till Almgrens bok begär hon att få se sin akt. I ett ovanligt beslut säger Säpo ja den 19 oktober. Den 26 oktober släpps hon in för att läsa 115 sidor, där vissa personnamn är överstrukna. Marianne Ersson får inte kopiera dokumenten, men skriva av dem i sin dator.

    Enligt Almgrens bok ska Säpos akt visa att ”Hon deltog ofta i stabsövningar och andra övningar inom flygvapnets lottautbildning som var viktiga ur underrättelsesynpunkt”. Men enligt Marianne Ersson står det precis tvärtom. Som lotta ”har hon inte deltagit i några stabsövningar eller ur underrättelsesynpunkt viktiga övningar.”

    – Det är ju en skillnad mellan boken och Säpo-akten som mellan natt och dag, utbrister hon.

    – Att jag skulle ha erkänt har jag inte heller kunnat hitta i akten. De många märkliga detaljerna om vårt äktenskap finns inte där, inte heller att jag skrivit rapporter. Trots att förundersökningen om mig lades ner så går Almgren i sin bok på i ullstrumporna: här har vi en fullfjädrad agent. Det finns inget i de papper jag läst som talar för det.

    Förstår du att Säpo tyckte det var misstänkt att du arbetade ett läsår i Östtyskland?

    – Jag hade sökt arbete i Västtyskland via Svenska institutet men de placerade mig i Östtyskland. Jag ringde mina chefer i Flygvapnet och frågade om arbetet i Öst skulle föranleda att jag skulle stoppas i min karriär. Men det var helt okej. De gav klartecken och sade bara ”var försiktig”. Och det var jag.

    Enligt både boken och Ersson så fann Säpo inga bevis mot henne, varken 1986, 1995 eller 2001. För att kunna arbeta som reservofficer i Flygvapnets staber kontrollerades hon och fick också grönt ljus i dessa personalkontroller. Men Säpo har inte visat henne allt material.

    – Det är mycket märkligt. En främmande människa som Almgren kan läsa allting om mig – men jag kan inte läsa allting om mig. Vad jag inte fått se säger Säpo att de kan de inte svara på. Enda sättet att få reda på vad de undanhållit mig är att överklaga till kammarrätten vilket jag nu gjort.

    Marianne Ersson har också skrivit till den tyska myndighet som förvarar Stasi-arkiven, men att få visshet därifrån tar tid. Hon har alltid läst Svenska Dagbladet och därför träder hon fram här:

    – Jag vill bli rentvådd!

    5. Agent – men för Sverige

    Det märkliga med Marianne Erssons fall är att hon faktiskt genomfört ett agentuppdrag. Men inte för Stasi utan för Sveriges topphemliga militära underrättelsetjänst SSI, Sektionen för särskild inhämtning (tidigare benämnd IB och numera Kontoret för särskild inhämtning, KSI).

    – De frågade om jag ville genomföra ett uppdrag i Östtyskland.

    Marianne Ersson berättar att hon flög till Malmö, fick en hyrbil och tog in på olika hotell i de trakter hon lärt känna året innan när hon var lärare i Östtyskland.

    – Jag fotograferade antenner och militära fartyg. Det var lite darrigt att åka hem. Men det gick bra. SSI mötte mig på Bromma och jag gav dem 8-10 filmrullar som jag tagit. De var väldigt nöjda med mina bilder.

    Så medan Säpo misstänkte Marianne Ersson litade SSI uppenbarligen så pass mycket på henne att hon anlitades för att genomföra uppdrag i främmande land.

    LÄS OCKSÅ:
    Almgren: ”Återger bara det som fins i arkiven”

    **LÄS OCKSÅ:
    **
    Brännpunkt: ”Ask måste ge besked om Stasiarkiven”

    Fakta: Stasi år för år

    Regeringsrättens beslut svd.se Säpos anmälan svd.se Ask tveksam till öppna arkiv blog.svd.se Även KD vill öppna Stasiarkiv blog.svd.se S: Dags att öppna Säpos arkiv blog.svd.se
    Annons
    Annons
    X
    Foto: INGVAR KARMHED, SVENSKA DAGBLADET Bild 1 av 5

    – Jag hade aldrig kontakt med Stasi, men jag visste ju att de hade rapportörer bland mina elever om vad som sades på lektionerna, säger Marianne Ersson som undervisade i svenska i Östtyskland 1984-85.

    Foto: INGVAR KARMHED, SVENSKA DAGBLADET Bild 2 av 5

    Stasimuseum, Berlin.

    Foto: JOHN STEER Bild 3 av 5
    Foto: AP PHOTO/JOCKEL FINCK Bild 4 av 5
    Foto: INGVAR KARMHED, SVENSKA DAGBLADET Bild 5 av 5
    Annons
    X
    Annons
    X