X
Annons
X
Krönika

Viola Bao: Djuren i litteraturen osynliggör det främmande

Lisa Gålmarks slappa angrepp på begreppet ”ekopoesi”(Aftonbladet 5/8) är ett desperat försök att skapa dispyt för dispytens skull. Hon hänvisar till att man också tidigare i litteraturhistorien diktat om miljöförstöring – som om benämningen av samtida fenomen utesluter en kontinuitet bakåt i tiden. Den kritik Gålmark i samma text riktar mot Aase Bergs artikel om djur i litteraturen i DN ligger också märkligt nära Bergs egna utgångspunkt. Bägge slår i slutändan fast att djuren måste ses på som något i grunden främmande och oåtkomligt för människan, trots vårt begär att antropomorfisera dem, och betona deras inbördes heterogenitet.

För Aase Berg är denna djurens grundläggande annanhet just det som kan visa på nya sätt att leva, och den ökade förekomsten av litterära djur kan enligt henne ses som en reaktion mot alienationen i "ett samhälle som inte längre handlar om sammanhållning". Säkert ligger det något i det. Identifikationen med djur och växtliv har så som den gestaltats i litteraturen länge fungerat som en feministisk flyktväg – ett sätt att i mötet med andra livsformer ifrågasätta och fly från våra sociala normer. Så är det exempelvis när huvudpersonen i "Passionen enligt GH" av Clarice Lispector identifierar sig med en kackerlacka, eller när hustrun i den nyligen Bookerprisade "The Vegetarian" av Han Kang närmar sig växtens liv – bägge tycks vara strategier för att fly från en begränsande kvinnoroll.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X