Annons
X
Annons
X

Karl Sigfrid: Släpp fram experterna

Väljarna är inte trötta på experter, men på politiker och opinionsbildare som gör anspråk på sanningen.
Väljarna är inte trötta på experter, men på politiker och opinionsbildare som gör anspråk på sanningen. Foto: Scott Smith / TT

Först brexit. Sedan Donald Trump. 2016 blev året då medborgarna vände etablissemanget och experterna ryggen. Så har det i alla fall låtit. Sociala problem och desperation sägs ha banat väg för populister som ställer grupper mot varandra och utlovar enkla lösningar på komplexa problem.

“Post-truth” utsågs till förra årets ord av ordboken Oxford Dictionaries. Användningen av begreppet post-truth, som syftar på att vi lever i en tid då sanningen förlorat sitt värde, har i år ökat med 2 000 procent.

Nya tekniska verktyg som gör det möjligt att publicera utan redaktionell granskning förklarar till viss del utvecklingen. Men den stora frågan är hur det kommer sig att så många efterfrågar nya faktakällor. En orsak är att traditionella auktoriteter har misslyckats med att leva upp till ideal om objektivitet och neutralitet.

Annons
X

Det är en sanning med modifikation att människor tar allt mindre hänsyn till experter. Snarare är det så att människor tar allt mindre hänsyn till politiker och opinionsbildare som försöker låna experternas trovärdighet.

Inför omröstningen om Storbritanniens EU-medlemskap trummades exempelvis budskapet ut att en samlad ekonomkår dömde ut en brexit. Det skulle få svåra ekonomiska konsekvenser, och dåvarande finansminister George Osborne slog fast att ett utträde skulle tvinga fram en nödbudget med 30 miljarder pund i skattehöjningar och nedskärningar.

Vad expertisen i själva verket sa var att de ekonomiska konsekvenserna var svårförutsägbara. Enligt prognosmakaren Oxford Economics kunde ett Storbritannien utanför EU i värsta fall förlora närmare fyra procent av sin BNP, men det var också enligt samma prognos möjligt att landet skulle klara sig genom processen ganska smärtfritt. Det som de brittiska väljarna viftade undan var inte experternas rapporter, utan de glättiga flygblad som gjorde övermaga anspråk på att återge rapporterna.

Efter det amerikanska presidentvalet fick kritiken mot påhittade nyheter ny skjuts. Trumps seger skylldes på bland annat falska nyhetsartiklar om att hans kandidatur stöddes av påven. Det finns inget försvar för att sprida påhittade uppgifter, men att mediekonsumenter även i Sverige sökte efter alternativa nyhets-källor om USA-valet är lätt att förstå. Valbevakningen i exempelvis Sveriges Television framstod närmast som en lydig kugge i Hillary Clintons kampanjmaskin.

Demokraternas kandidat var kämpen som skulle krossa glastak. Trump-sympatisörerna fick företrädas främst av arga vita män, trots att en majoritet av de vita kvinnorna och en ansenlig del av latinoväljarna valde Trump.

I ett inslag om Donald Trumps supportrar i Pennsylvania visas en man i kamouflagefärgade kläder och spretigt getskägg upp. Reportern Erika Bjerström förklarade för tittarna att “han är arbetslös och ägnar all sin tid åt att titta på tv.” (SVT Nyheter 6/11) En tragisk figur, som man kan tycka synd om men inte ta på allvar. Det är inte underligt att tittare börjar söka efter mer neutrala expertkommentarer.

De påhittade nyheterna som sprids på nätet kommer inte att försvinna. Politiker, myndigheter och medier som vill motverka desinformationen bör i första hand se över sin egen kommunikation. Är den objektiv? Är den tillräckligt trovärdig för att mottagaren inte ska ge sig ut på jakt efter alternativa källor?

Vi får utgå från att de allra flesta människor vill ha en korrekt bild av vad som sker i världen. Expertanalyser är en viktig del av det. Men släpp då fram experterna och låt dem föra sin egen talan. Dessutom: sluta urvattna begreppet genom att sätta expert-stämpel på människor som inte är experter.

Annons

Väljarna är inte trötta på experter, men på politiker och opinionsbildare som gör anspråk på sanningen.

Foto: Scott Smith / TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X