Slå oss lite hårdare, tack!

Under strecket
Publicerad
Annons

Det svenska folket tycks vara offer för en avvikelse, en egendomlig självplågargen. Det har nämligen ännu aldrig sett en skatt det inte kan lära sig att gilla. Mona Sahlins maxim att det är häftigt att betala skatt är en ledstjärna, inte ett skämt. Var någon annanstans i världen är det en självklarhet att sänkta skatter är ett hot att ta till i en valrörelse?
Det kan ta lite tid att vänja sig, men snart tycker vi att de mest befängda skatteuttag är både rättvisa och nödvändiga. Särskilt när andra betalar mer än vi själva. Inkomstskatt? Ja tack, ju högre, desto bättre. Kommunalskatt? Finns alltid bra skäl att höja den. Moms är mums. Förmögenhetsskatt är fint. Arbetsmarknadsavgift och allmän löneavgift då? Vi har ingen aning om vad det är eller vem som betalar, men keep them coming. Skatt på öl, tobak och avfall? Tja, varför inte. Skatt på bredband? Visst, härligt, ge oss mer, mer, mer!

Socialdemokraterna gör stor affär av att moderaterna ”vill sänka skatterna med 250 miljarder”. Hotet biter, trots att
detta damoklessvärd som hänger över svenska folkets nackar och välfärd nog inte är särskilt skarpt. Fredrik Reinfeldt har lite försiktigt talat om ett skattetryck som ska ned till europeisk nivå - något som kan uppnås genom att skatteintäkterna sävligt ökar en smula långsammare än bruttonationalprodukten under ett antal år. Men eftersom de 250 miljarderna dyker upp i alla sammanhang får man anta att argumentet är omsorgsfullt fokusgruppstestat och alltså har resonans i det skatteglada folkdjupet.
Det är i sanningens namn dock inte bara ett utslag av masochism att utfästelser om sänkta skatter ofta ses som hot snarare än löften. Varje svensk, låg- som höginkomsttagare, är insnärjd i ett livslångt finmaskigt nät av transfereringar och offentligt finansierade tjänster. Rycks en maska bort ur nätet som just jag är beroende av just i dag kan det få förödande personliga konsekvenser. Bäst att inte nysta. Men detta är dåligt för alla. Vi ska stå på egna ben, inte vara klienter.
Jag tror att ett sätt att skapa
ett bredare skattemotstånd vore att ge det en regional dimension. Det sker en kraftfull överföring av skattemedel från Stockholmsområdet och andra dynamiska regioner till resten av landet. Det handlar inte alls bara om kommunal skatteutjämning och regionalstöd, utan mängder av skatter belastar Stockholm oproportionellt. I Stockholmsområdet betalas hälften av landets skatter men en långt mindre andel kommer Stockholm till godo. Det drabbar alla, från högavlönade värnskattsbetalare till radhusägare med fastighetsskatt i slottsklass till överbeskattade lågavlönade med stockholmska levnadsomkostnader till genuint biståndsbehövande vars stöd skatteutjämnas bort.

Annons
Annons
Annons