Annons

Gustaf Strengell:Skyskrapan som trafikstörare

Södra Manhattan, cirka 1925.
Södra Manhattan, cirka 1925.

"Det kan måhända verka överraskande, att så få fria platser blivit utsparade för skänkande av frisk luft till hälsans bevarande, och att de som finnas äro så små. Skulle Newyork vara beläget vid en obetydlig flod som Seine eller Thames, vore utan tvivel ett stort antal rymliga fria platser av nöden. Men de breda flodarmar, som omsluta Manhattanön, göra stadens situation särskilt lycklig med tanke på invånarnas hälsa och förströelse liksom beträffande handelns bekvämlighet. Då därför, av samma orsak (Manhattanöns trånghet), priset på byggnadsterräng är så ovanligt högt, har det synts oss riktigt att åt sparsamhetsprincipen ge ett större inflytande, än vad som under andra omständigheter hade varit förenligt med försiktighetens krav och pliktkänslans maningar.”

Publicerad

Så uttalade sig år 1811 de män, som då uppgjorde plan för Newyork med dess nittiotusen invånare. Niomillionerstaden har haft skäl att bittert beklaga denna sparsamhet. Trots tunnlar under och broar över flodarmarna, varigenom anslutning vunnits till väldiga kringliggande områden, har trängseln på Manhattanön för vart år som gått blivit allt olidligare och följden därav den, att byggnaderna här "tagit ett språng upp i luften”. Skyskrapan kom till.

I ekonomiskt avseende betingas skyskrapan av de höga tomtvärdena, som göra det räntabelt att bygga i höjden för utnyttjande i största möjliga grad av till buds stående areal. Insikten att avkastningen av fastigheterna stiger proportionellt till den uthyrbara golvytans omfång var ju icke svår att komma till. Men först uppfinnandet och fullkomnandet av personhissen (den första förekom redan 1854 i Kristallpalatset utanför London) gav tomtägarna ett medel att i praktiken utnyttja denna insikt. Någon tid lade ännu solidmurskonstruktionen kapson på den tilltagande vertikaltendensen; högre än vid pass 15 våningars hus voro i sådant utförande knappast möjliga. Stålstommekonstruktionen befriade emellertid från alla tekniska band. Frågan huru högt man ville bygga i höjden bestämdes härefter i all huvudsak endast av den kända lagen om avtagande resultat: med varje steg uppåt sjunker det ekonomiska utbytet för att slutligen nå en nollgräns. Men icke heller denna gräns skulle alltid komma att iakttagas; för nöjet att övertrumfa sina grannar offrar man gärna ytterligare någon million. Det är därvid reklammomentet som verkar.

De två kungstornen i Stockholm stod klara 1925.

Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons