Annons
X
Annons
X

Skyll inte på kläderna – det finns dåligt väder!

Vår beredskap för vargavintrar är inte särskilt betryggande. Om vindkraftverken slutar producera tillräckligt är vår enda backup-plan en redan fullt utnyttjad vattenkraft.

Kölden nyper i våra kinder och hakor. För några veckor sedan gned vi händerna med alkogel. Nu är det handcreme som lindrar torra och spruckna knogar. Skönt åtminstone att det inte blåser, kan nog många tänka när de trotsar kylan och ger sig ut. I själva verket är de senaste dagarnas väder – vindstilla och långt under nollan – ett fenomen som understryker behovet av en energipolitik värd namnet.

Inte bara människor vantrivs i sträng kyla – också maskiner och motorer fungerar illa. Bilen startar inte. Luftvärmepumpen lägger av. Vindkraftverkets delar skadas eller fryser fast.

På sin blogg gör riksdagsledamoten Carl B Hamilton (FP) nyligen just denna iakttagelse. Han citerar även Kungliga Vetenskapsakademins energiutskott, som i september förra året skrev ett ”Uttalande om vindkraft”:

Annons
X

”Om vindkraft ingår i ett större
energisystem medför intermittensen
att bortfallet av kraft, när det slutar
blåsa eller blåser för mycket, snabbt måste ersättas med s.k. reglerkraft för att upprätthålla stabiliteten i systemet. Elen måste nämligen produceras i samma ögonblick som den används. Ett problem för den planerade utbyggnaden av svensk vindkraft är att vattenkraftens kapacitet som reglerkälla redan är i stort sett fullt utnyttjad.”

I andra länder med mycket vindkraft, förklarar KVA vidare, brukar man förlita sig på kolkraft som backup-plan. Den gubben går inte i Sverige – vi har ju inga kolkraftverk. Och kärnkraften kan inte kopplas in hipp som happ eftersom ”omställning av produktionen tar tid”. Om vindkraftverken slutar producera tillräckligt är vår enda backup-plan alltså en redan fullt utnyttjad vattenkraft. Vår beredskap för vargavintrar är med andra ord inte särskilt betryggande. Energipolitiken bör vila på principen om hängslen och livrem – inte mössa och vantar.

På sajten
Kärnkraftsinformation publicerades i december två rapporter som är relevanta i sammanhanget. Båda jämför svensk kärnkraft med finsk dito. Finland faller väl ut i jämförelserna. Bland annat konstateras det i en granskning av produktion och konkurrens vid de svenska verken att det inte är det svenska korsägandet som kan anklagas. Snarare har ”den mångåriga driften av de svenska kärnkraftverken med fokus på avveckling medfört att ett långsiktigt underhållsbehov åsidosatts, vilket har fått sin konsekvens i lägre tillgänglighetssiffror”.

Kort sagt. Den svenska energipolitiken har kännetecknats av en velighet som har ställt till det för kärnkraftsproducenterna. I Finland har man klarsynt erkänt sitt energibehov och investerat i och underhållit sina verk.

För snart ett år sedan gjorde Alliansen effektivt slut på det borgerliga velandet när Centerpartiet ingick en energipolitisk överenskommelse med sina mer kärnkraftsvänliga allianskolleger.

De rödgröna kallar ofta enigheten ett centerpartistiskt ”svek”. Tydligen anser oppositionen att C borde ha ignorerat väljarnas verklighet till förmån för den särskilda ”ära” som det innebär att vara ett parti som aldrig förändras. Vilket konstigt resonemang! Det verkliga sveket hade förstås varit att ignorera behovet av en mindre velig energipolitik. Den rödgröna energipolitiken är i bästa fall otydlig, i värsta fall kärnkraftsfientlig.

En sak är säker – den hade
inte varit en varm, trygg hand att hålla i under en vargavinter som denna.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X