Annons

Skyldighet att ingripa även mot rebellernas våld

Den 17 mars antog FN:s säkerhetsråd resolution 1973 om skydd för civilbefolkningen i Libyen. Just det faktum att resolutionen antagits av FN:s säkerhetsråd förklaras som laglig och legitim. En sådan förklaring är dock förenklad och diskussionen har också haft en ensidig vinkling som inte tar fullt hänsyn till resolutionstexten. Det skriver Krister Wedin, statsvetare och flygvapenofficer.

Publicerad

FN och dess säkerhetsråd har en särställning för att besluta om insatser med såväl militära som inte icke-militära medel för att tvinga fram en lösning på en väpnad konflikt. Ingen annan organisation har denna möjlighet som FN-stadgan ger. Beslut i säkerhetsrådet förutsätter stöd av minst nio av de femton medlemmarna samt att de fem permanenta medlemsstaterna inte röstar emot. En nedlagd röst räkans dock inte som att rösta emot.

För resolutionen 1973 röstade tio medlemmar för resolutionen medan de övriga fem lade ned sina röster. De som lade ned rösterna var de båda permanenta medlemsstaterna Kina och Ryssland samt Tyskland, Brasilien och Indien. Pådrivande för resolutionen var de båda permanenta medlemmarna Frankrike och Storbritannien, där den femte permanenta medlemsstaten, USA, stödde dessa. Resolutionen antogs också med stöd av FN-stadgans artikel VII, som ger mandat för militära insatser med våld.

Annons
Annons
Annons
Annons