X
Annons
X
Recension

Skrivbordskrigarna Skrivbordskrigare utan kött och blod

Lisa Bjurwald, författare till Skrivbordskrigarna. Foto: MIA CARLSSON

Den som går in på SD-stödbloggen Avpixlat en normal dag får sig till livs ungefär följande: exempel på brott begångna av ”invandrare”, antimuslimska videoklipp från den internationella kontrajihadrörelsen, artiklar som går till angrepp mot hur Sverigedemokraterna beskrivs i ”PK-medierna”, exempel på hur den politiska ”sjuklövern” anses förstöra landet med sin integrationspolitik, mer eller mindre bisarra konspirationsteorier om ”demokraturen” och aggressiva attacker på enskilda journalister och hatobjektet nummer ett, antirasistiska Expo.

Det är en förutsägbar, repetitiv mix och en ännu mer förutsägbar retorik, där ord som islamisering, fulmedier, kulturmarxister, oikofobi och kulturberikning finns med i var och varannan mening, i en total åsiktshomogenitet. Innehållet och språket är extremt ensidigt, enligt klassisk propagandamodell. Syftet är uppenbart: att skapa en bild av att det finns ett gemensamt motstånd; en värdegrund riktad mot en tydlig fiende. Metoden är primitiv men fungerande: man skapar en trygg bubbla, slänger ut retoriska köttben och låter deltagarna utifrån det hetsa upp en hatisk stämning, mot såväl enskilda individer som mot det "landsförräderi" man anser pågå.

Lisa Bjurwald, författare till Skrivbordskrigarna.

Foto: MIA CARLSSON Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X