Recension

Efter angelusSkrivarkursmodernism à la Edelfeldt

Under strecket
Publicerad
Annons

Det är underligt och lite synd att Inger Edelfeldt som är så bra på så mycket - noveller, romaner, ungdomsböcker, tecknade serier - ska välja att syssla med skrivarkursmodernistisk poesi. Efter angelus är hennes andra diktsamling, den första kom för fem år sen. Ett litet häfte med långsmala dikter, ett eller ett par ord per rad, som handlar om andliga upplevelser och kärlek. Språket är sin knapphet till trots välljudande med rikligt bruk av praktord, tyvärr dock poetiskt på ganska bekant sätt.
De andliga upplevelserna bygger på kristendom (angelus är en katolsk bön) och egyptisk mytologi. Diktjaget drömmer om att uppfyllas av något annat i bönen: ”Din tystnad / min spene; // allt / jag såg i dig / måste jag / bli” eller hänger sig åt renhetsfantasier. En motkraft representeras av de sinnliga dikterna om ormprinsessan, en gestalt som håller diktjaget fången i en hårdhetens form det både vill frigöra sig ifrån och saknar.
”Efter angelus” får
genom sin uppläggning, där de andliga dikterna efterträds av några sviter som harmoniskt beskriver ett begynnande kärleksförhållande en tydlig berättande struktur som kanske harmonierar med titeln: från sökandet i det abstrakta och tomma till närheten och uppgåendet i det konkreta:

Allt blev
till hud
Nu råder sommar
djupt i underjorden
liksom här
En bländvit
luden fjäril
läser långsamt
alla våra tankar
Nu finns
vad som helst
som Du och Jag

Annons
Annons
Annons