Annons
Recension

Vad jag pratar om när jag pratar om löpningSkrivandets maratonlopp

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Jag tar en lång promenad medan jag tänker på vad jag ska skriva i den här recensionen. Helst borde jag förstås springa, men av olika skäl får det räcka med att gå. Gående beslutar jag mig för att tänka på allvar, men istället tänker jag på allt möjligt som passerar eller flyger förbi. Bland annat tänker jag på vad Haruki Murakami själv skriver i ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning”: ”Jag får för mig att jag ska fundera på floden. Jag får för mig att jag ska fundera på molnen. Men i själva verket tänker jag inte på någonting alls. Jag fortsätter bara att springa på i den där välbekanta tystnaden i mitt trivsamma, hemgjorda vakuum.”

Medan jag tänker på Murakami som inte tänker noterar mina sinnen koltrastsång, syrénlukt, vågbrus, gatstenar och människors utseenden. Är det att tänka? Gåendet som kräver mindre ansträngning än löpning och som inte gör ont skapar varken tystnad eller vakuum, därför vet jag inte om de två rörelseformerna är utbytbara.

Annons
Annons
Annons