Annons

Den enda vägenSkrattretande detaljer i svensk b-thriller

Daniel Cvetkovic.
Daniel Cvetkovic. Foto: Carolina Romare/The Bakery Entertainment

Det största problemet med ”Den enda vägen” är inte bristen på trovärdighet, i smått som stort, utan att filmen helt saknar vilja att gestalta eller fördjupa verklighetens fördomar

Publicerad

Malmö-bröderna Alex och Michel ska ta bilen hem från fotbollsträningen när en maskerad man plötsligt avfyrar skott mot dem. Alex träffas illa. På sjukhuset konstaterar läkaren att han riskerar grav invalidisering. Michel tar hand om sin bror och är på god väg att jobba ihop de 70 000 kronor som krävs för en helt nödvändig operation i Köpenhamn, där väntetiden är betydligt kortare.

Samhällets ”onda öga” fortsätter emellertid betrakta bröderna från alla håll. Polisens (enda) teori tycks vara att bröderna, födda i Sverige till utländska föräldrar, är kriminella och skjutningen kopplad till en – som det så ofta heter – ”uppgörelse i undre världen”. Både hemma och på sjukhuset har polisen span på dem. Michel fråntas jobbet av en arbetsgivare som är rädd för att bli involverad, medan medierna villigt upprepar nämnda rubricering. När polisen genomför en grundlös husrannsakan i brödernas lägenhet hittar de inget, förutom sedelbunten ämnad för Alex operation, som en av tjänstemännen stoppar i egen ficka.

Annons
Annons
Annons
Annons