X
Annons
X

Pelle Snickars: Skräppost blev inte ondsint över en natt

Spam, mänsklighetens kanske minst lyckade kommunikationsform, började på 90-talet som en ganska harmlös form av annonsering men förföll gradvis. Utvecklingen till dagens avart illustrerar något viktigt om internets ekonomiska förutsättningar.

Uppdaterad
Publicerad

Någon minns säkert tv-sketchen där herr och fru Bun sitter på ett sjavigt kafé – något förvånande tillsammans med ett antal vikingar. De vill äta. Problemet är att på menyn finns i princip bara en enda maträtt,
spam: ”Egg, bacon and spam”, ”Spam, bacon, sausage and spam”, ”Spam, spam, spam, egg, and spam”. Maken (Eric Idle) ser inga problem utan beställer fogligt. Fru Bun (Graham Chapman) däremot försöker förgäves få något utan spam, men det är stört omöjligt. Och samtidigt utbrister de samlade vikingarna i sång: ”Spam, spammity, spam, wonderful spam”.

Eftersom historien lär gå igen först som tragedi och sedan som fars, kan man med fördel ta Monty Python till hjälp för att förstå detta med spam, det vill säga skräppost. I den tre minuter långa sketchen yttras ordet ”spam” faktiskt fler än 130 gånger. Och spam handlar alltid både om överflöd och kvantitet – liksom om att få något man alls inte bett om: ”I don’t like spam”, skriker fru Bun förtvivlat.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X