Annons
Recension

DogtoothSkräckvälde i grönskan

En ny generation sätter sin prägel på den grekiska filmen. Efter prisade Attenberg kommer nu Dogtooth, vinnare på Stockholms filmfestival 2009. En film som med till synes enkla medel ställer de svåra frågorna om förtryck och uppror.

Uppdaterad
Publicerad
Efter reklamen visas:
Filmtrailers

Ordet ”hav” betyder en skinnfåtölj i vardagsrummet. Ordet ”motorväg” betyder en kraftfylld vind. Ordet ”utflykt” betyder tåligt material för golv, mässar rösten från bandspelaren. I den värld som föräldrarna i grekiska Dogtooth har skapat för sina tre instängda barn har alla ord som kan antyda en värld utanför villaträdgårdens höga träpalissad förvandlats till något neutralt och ofarligt. Kan jag få ”telefonen” ber dottern snällt vid middagsbordet och pekar på saltströaren. För att utplåna all identitet har inget av barnen något namn. Föräldrarna heter ”far” och ”mor”. Så såg säkert den totala underkastelsen ut för alla de kidnappade och inlåsta kvinnor och barn vi har läst om i reportage, det ena mer fasansfullt än det andra. Men Dogtooth är ett drama som går långt utöver det enskilda fallet och skildrar vad totalitarism gör med människor på ett mera generellt plan.

Annons
Annons
Annons