X
Annons
X
Recension

The Cabin in the woods Skräckis som inte skräms

Någonstans på vägen mittemellan Scream och The Truman show åker fem vänner Scobidoo-buss till den ensliga ”stugan i skogen”. Den där som amerikanska skolungdomar brukar slaktas i närheten av, en efter en, när de ska ha en föräldrafri helg på landet. Tre killar och två tjejer. Snart inser vi att de är övervakade, i princip fjärrstyrda, närmare bestämt av en sedvanligt torr Richard Jenkins i rollen som förman i något slags kontrollrum. Att avslöja mer spolierar poängen med att se filmen. Men låt oss säga att det inte blir en så mysig helg. Speciellt inte när vännerna drabbas av en betvingande stark lust att börja rabbla latinska fraser ur en gammal dagbok som råkar ligga nere i den hemska källaren.

**
Att The Cabin in the woods** lanseras som ”en väldigt annorlunda skräckresa” som ”vänder upp och ner på allt du trodde att du visste om skräckfilmer” innebär inte att Joss Whedon (Buffy vampyrjägaren, The Avengers) och Drew Goddard (manus till Cloverfield) har tagit skräckfilmen till nivå 3.0. Visst finns det en slags twist, eller snarare två. Den första kommer alldeles för tidigt, den andra alldeles för sent. Goddard och Whedon har en del bra idéer – de japanska skolflickorna som bedriver exorcism med kärlek är obetalbar – men deras smarthet är begränsad. Man hinner aldrig bli riktigt rädd, och det är oklart om tanken är att man ska bli det. Mitt tips är att borsta av sig popcornen och sätta på sig jackan när Sigourney Weaver gör entré. Vid det laget borde den här filmen nämligen ha tagit slut för länge sedan.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X