Skräckförfattarens fem bästa skrivtips

En spökhistoria hemma hos en vanlig familj är läskigare än en på en ödslig kyrkogård. Det berättar författaren Lena Ollmark.

Författaren Lena Ollmark tillsammans med juniorreportrarna David och Axel utanför Spökslottet.
Författaren Lena Ollmark tillsammans med juniorreportrarna David och Axel utanför Spökslottet. Foto: Ari Luostarinen

Författaren Lena Ollmark älskar skräck- och spök­historier. Därför har SvD Junior och juniorreportrarna Axel och David stämt träff med henne på Spökslottet mitt i Stockholm. Det är ett gammalt hus från 1700-talet där det sägs att det spökar...

– Spökhistorier utspelar sig ofta i ett ödehus i skogen, på en kyrkogård eller i ett gammalt hus som Spökslottet, säger Lena.

Själv gillar hon när det blir läskigt på vardagliga ställen där man känner sig trygg, som hemma, i skolan eller på en solig badstrand.

– Jag drömmer om att berätta en spökhistoria som gör att man blir rädd för kylskåpet!

Lena har älskat spökhistorier ända sedan hon var liten.

– Men jag var mörkrädd och drömde mardrömmar varje natt. Det var inte förrän jag började berätta spökhistorier för andra, och tänkte ut hur jag skulle göra dem så läskiga som möjligt, som jag slutade att vara rädd. Jag tog makten över historierna och gjorde dem till mina, säger Lena.

Författaren Lena Ollmark har skrivit många skräckböcker för barn och unga. Bokserierna om Firnbarnen och Krabbsjögrund (som hon skrivit ihop med Mats Wänblad) hör till de mest populära. Foto: Ari Luostarinen

Axel: Vad får du dina idéer ifrån?

– Jag läser mycket, både skräck och humor, och gärna böcker som är skrivna av författare från andra delar av världen.

David: Växer handlingen fram eller är allt klart från början?

– Jag skriver alltid ett synopsis först – det är själva handlingen med alla dramatiska vändpunkter och det läskiga slutet. Alla spökhistorier måste ha ett riktigt bra slut, men det behöver inte vara lyckligt.

Axel: Var du bra på att skriva i skolan?

– Jag älskade att skriva historier och få folk att skratta och bli rädda, men jag var inte jättebra på stavning och grammatik. Jag blev tvungen att lära mig det så att de som läste skulle förstå handlingen.

David: Har du tips på hur man skriver bra?

– Läs böcker. Skriv mycket, men stryk allt som inte är viktigt för historien. Det är så många spökhistorier som börjar med att man äter frukost – vad har det med den läskiga berättelsen att göra?

Det tar ungefär ett år för Lena att skriva en bok, från den första idén till att boken är färdig. Men hon skriver inte varje dag, utan gör andra saker också som att besöka skolklasser och prata om spökhistorier.

David: Är det något som är för otäckt att skriva om när man skriver för barn?

– Nej, jag tycker inte det är någon skillnad att skriva för vuxna eller för barn, men barn brukar vara bättre på att förstå att det är "hittepå". Jag berättar heller inte om så blodiga saker för jag tycker att det är tråkigt. Då är det mycket läskigare när man bara anar vad det otäcka är.

Tror du på spöken?

– Nej, det gör jag inte, men jag tror att vi har "spöken" i huvudet som är våra egna rädslor för ­olika saker.

Författaren Lena Ollmark tillsammans med juniorreportrarna David och Axel utanför Spökslottet.

Foto: Ari Luostarinen Bild 1 av 2

Författaren Lena Ollmark har skrivit många skräckböcker för barn och unga. Bokserierna om Firnbarnen och Krabbsjögrund (som hon skrivit ihop med Mats Wänblad) hör till de mest populära.

Foto: Ari Luostarinen Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X