Johan Wennström:Skräckfilmerna varnar oss för upplösta normer

Är det genom skräckfilmer som vi bearbetar förlusten av religiösa värden och hävdvunna samhällsideal? Påfallande många av 70-talets skräckfilmsklassiker utmynnar i varje fall i en konservativ samhällskritik, där vana, tradition och auktoritet framstår som garanter för trygghet i ljuset av 60-talets sociala radikalism.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Yngsta dottern Carol Anne (Heather O'Rourke) framför tv-apparaten i "Poltergeist".

Yngsta dottern Carol Anne (Heather O'Rourke) framför tv-apparaten i "Poltergeist".

Foto: AOP
Mia Farrow i "Rosemarys baby" (1968).

Mia Farrow i "Rosemarys baby" (1968).

Foto: AOP
Linda Blair och Max von Sydow i "Exorcisten" (1973).

Linda Blair och Max von Sydow i "Exorcisten" (1973).

Foto: AOP
Sigourney Weaver i "Alien" (1978).

Sigourney Weaver i "Alien" (1978).

Foto: AOP
Gunnar Hansen i "Motorsågsmassakern".

Gunnar Hansen i "Motorsågsmassakern".

Foto: AOP
Annons

Människans moraliska gränser vaktas av monster, hävdar statsvetaren Johan Tralau i sin nya bok ”Monstret i mig. Myter om gränser och vilddjur” (se Under strecket 5/6). Tralau intresserar sig för de antika myternas etiska funktion; han argumenterar bland annat för att Minotaurus, vidundret på Kreta som till hälften är människa och till hälften tjur, kan förstås som en varning för gräns­överskridande sexuella handlingar såsom incest. Som titeln, ”Monstret i mig”, antyder kan detta resonemang även tillämpas på vårt moderna samhälle.

Annons
Annons
Annons