Recension

Drag me to hellSkräck med glimten i ögat

Under strecket
Publicerad
Annons

Vad gör en bra skräckfilm? Eller rättare sagt – vad är det som gör att alla dessa japanska horror remakes och baserad på en sann historia-skräckisar som invaderar våra biografer inte blir bra skräckfilmer? Svaret ligger delvis i att dessa filmer tar sig själva på lite för stort allvar, i en genre som bygger på det fullständigt osannolika.

Sam Raimi är dock personen att rama in skräckfilmen med den rätta opretentiösa ram som krävs. Hans debutfilm Evil Dead från 1981 är en kultklassiker i genren, och han har med multimiljardfilmerna i Spider-Man-trilogin tränat upp sig till att bli en riktigt bra regissör och ta kontrollen över datoranimationerna som förstör så mycket skräck. Resultatet i Drag me to hell är som när Phil Spector på höjden av sin förmåga gjorde treminutersmagi av fåniga poplåtar.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons