De livräddaSkräck från barndomen kan motas med teater

Nina Rashid och Kimiya Faghih i ”De livrädda”.
Nina Rashid och Kimiya Faghih i ”De livrädda”. Foto: Markus Gårder

Flykten i barndomen påverkar två systrars minnen och känsloliv. En diktator spökar och ljud förvrids – men ritualer, fniss och trygga rum kan bemästra rädslorna.

Under strecket
Publicerad
Nina Rashid och Kimiya Faghih i ”De livrädda”. Ljuset skiftar i grälla färger till mystiska ljud, diktatorn spökar uppblåst och ansiktslös

Nina Rashid och Kimiya Faghih i ”De livrädda”. Ljuset skiftar i grälla färger till mystiska ljud, diktatorn spökar uppblåst och ansiktslös

Foto: Markus Gårder
Annons

Rädslor kan vara svårhanterliga. De kan vara reella eller inbillade, handla om de stora existentiella frågorna eller det som anses vara bagateller eller fantasier. Döden och getingar, åska och att tala inför folk, krig och spöken. Rädslorna smyger sig gärna på vid sängdags, som för de två systrarna i Talajeh Nasiris pjäs ”De livrädda” (för barn 10–12 år) som görs i samarbete mellan Riksteatern och Unga Dramaten, i regi av dramatikerns syster Marall Nasiri.

Texten handlar om två vuxna systrars minnen av barndomens rädslor vid sovdags. Lillasyster Nilo har bestämda ritualer för att besvärja demonerna innan hon dyker ner i bädden, men det hjälper inte när mörkret sänker sig och fasan lurar i hörnet. Storasyster Ara kan retas med fegisen, men är minst lika skrajsen själv. Hon testar läskigheter och egna nojor på syrran för att se vad hon tål.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons