X
Annons
X
Recension

Räddad Skönt skildrat kvinnouppror

1880-talets nordiska teater var en debattarena, där författarna offentligt diskuterade tidens frågor och bemötte varandra i sina pjäser. Ibsen och Strindberg spelas ännu idag, men svaret från den samtida norske diktaren Bjørnstjerne Bjørnson och nästan alla de kvinnliga dramatikerna saknas. Ett undantag är Anne Charlotte Leffler, vars Sanna kvinnor spelas då och då. Där står en upprorisk dotter i centrum, medan hennes late och spelberoende far vinner alla charmpoäng.

Sanna kvinnor hade premiär på Dramaten 1883 och det är värt att notera att Alfhild Agrells Räddad gavs redan året innan. Där finns nämligen en kuvad – men till sist upprorisk – hustru, gift med en charmig, spelande slarver till karl. Nu står Räddad åter på scenen som en del i projektet SPETS som ska dra fram kvinnliga dramatiker ur skuggan. Pjäsen är inte lika sammanhållen och inte heller lika tydligt politisk som Sanna kvinnor, men den är ett viktigt bidrag till förståelsen av vilka vi är idag.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X