Annons
X
Annons
X

”Skönt att inte bli uttittad av männen”

KVINNOSIM. För en del är bara ordet ett rött skynke. Andra menar att kvinnosim är något självklart i ett tolerant, mångkulturellt samhälle där nakenhet är tabu inom vissa grupper. Men vad tycker kvinnorna själva, de som helst går till simhallarna när dessa är öppna exklusivt för kvinnor? För många handlar det om att kunna slappna av.

Nakenchock – alla artiklar

– Min man tycker att jag kan gå och simma på vanliga tider, men det vill inte jag, säger 29-åriga Zainab Mohammad, som brukar gå på kvinnosimmet i Tensta simhall någon gång i månaden.

Här känner hon sig bekväm. Hade inte den här möjligheten funnits hade hon inte gått och simmat över huvud taget. Hon är muslim och i vanliga fall använder hon sjal, berättar hon. Det har hon gjort ända sedan barndomen i Iran.

Min man vill inte att jag ska använda sjal heller. Jag försökte vara utan i två år, men jag kan inte. Det är någonting här inne, säger hon och för händerna mot bröstet.

Annons
X

– Jag kände mig naken.

På senare tid har det blivit allt vanligare att simhallar har speciella öppettider enbart för kvinnor. Tensta, som var tidigt ute, började med kvinnosim redan för tio år sedan. Till en början var det ett integrationsprojekt. Tanken var att kvinnor av olika nationaliteter skulle stråla samman i bassängerna under dessa tider. I dag är målet med de speciella onsdagseftermiddagarna, då männen är portade, att öka simkunnigheten bland kvinnorna i Tensta, enligt Lina Moln, som är enhetschef för Tensta sim- och idrottshall.

Runt 120 kvinnor och flickor brukar besöka simhallen på onsdagseftermiddagarna, men den här dagen är det glesare i bassängerna än vanligt. Det är säsongens sista kvinnosim. Från stora bassängen hörs glada rop och skratt när några flickor tar sig upp på en flytande madrass. En handfull kvinnor leker med sina barn. Någon sparkar sig fram i bassängen med hjälp av en flytbräda. Bakom henne skymtar de stora, mörkblå förhängena, som täcker fönstren och skyddar från insyn.

Några av dagens besökare har vanlig baddräkt på sig. Andra har tajta, knälånga byxor och kanske en överdel. Det finns de som tolkar islam så att man inte får visa hela sin kropp ens för andra kvinnor. Från simhallens sida har man inte satt upp någon begränsning för hur mycket kläder man får ha på sig, men av hygienskäl måste alla badkläder vara gjorda av syntetmaterial. I receptionen säljs burkinis, heltäckande baddräktsplagg, till ett pris av 450 kronor för barn och 600 kronor för vuxna.

Både burkinis och företeelsen kvinnosim väcker starka känslor hos många människor. När det tidigare i år beslutades att Alnöbadet i Sundsvall på prov ska ha speciella öppettider för kvinnor under hösten lät inte reaktionerna vänta på sig. Det blev en av vårens mest kommenterade nyheter på Sundsvalls Tidnings webbsida (i hård konkurrens med nyheten om att en av kommunens badplatser på försök ska vara naturistbad i sommar).

Webbkommentarerna var både positiva och negativa. Det skrevs om kvinnoförtryck och diskriminering av män och om att ”invandrarna borde anpassa sig”, men det var också många kvinnor – av olika etnisk bakgrund – som uppskattade initiativet.

Initiativtagaren Maha Alhaddad mötte mycket tacksamhet från många olika håll.

– Kvinnor som jag inte känner kom fram till mig på gatan och tackade, säger hon när jag ringer upp henne i Kuwait, där hon ­befinner sig över sommaren.

Maha Alhaddad är socialdemokrat och var tidigare ledamot av barn- och utbildningsnämnden i Sundsvall. Integration är hennes hjärtefråga och hon engagerar sig på olika sätt för att kvinnor med skilda bakgrunder ska komma ut i samhället, ha roligt och lära känna varandra. Tidigare har hon hållit kurser i både magdans och aerobics för kvinnor.

När hon förra våren lämnade in ett förslag till kommunen om kvinnosim på Alnöbadet var det efter önskemål från kvinnor i hennes aerobicsgrupp. I Sundsvalls Tidning stod det att hon drev frågan för kvinnor som av religiösa skäl inte kunde bada tillsammans med män, men det stämmer inte, enligt Maha Alhaddad.

– Kvinnorna som önskade det här kom från många olika länder – från Sverige, Turkiet, Iran, Kurdistan, Somalia och olika arabiska länder. En del av dem är vana att gå till sporthallen med män, men nu ville de ha en grupp bara för kvinnor. De ville lära sig simma och tyckte att det var skämmigt att göra det på allmänna badtider.

Maha Alhaddad understryker att hon inte känner till varje enskild kvinnas skäl och att hon inte heller har frågat efter det.

– De måste inte förklara sig för mig. Det räcker att de säger: ”Vi vill lära oss simma, vi vill känna oss trygga”, säger hon.

– Det kan finnas olika skäl till att man inte vill vara med männen. Kanske har samhället gjort så att kvinnor känner sig mer trygga tillsammans.

Att tala om kvinnoförtryck i samband med kvinnosim tycker hon bara är löjligt. Själv har hon under våren gått och simmat några gånger på en annan av kommunens simhallar, som har öppet enbart för kvinnor en dag i veckan. Då har det nästan bara varit svenska kvinnor där. Ingen skulle väl komma på tanken att säga att de är förtryckta? påpekar hon.

– Om kvinnor bestämmer att de inte vill vara med männen så är det deras rättighet, det är en del av demokratin.

Någon diskriminering handlar det heller inte om, enligt Maha Alhaddad. Visst skulle hon kunna tänka sig att driva frågan om badtider enbart för män, men det är inga män som har kommit till henne med sådana önskemål.

De kvinnor vi möter i Tensta den här onsdagseftermiddagen talar mycket om att de känner sig avslappnade. En av dem är 25-åriga Sarah Rahman.

Egentligen har hon inte något emot att bada på platser där det också finns män – så länge männen inte stirrar på henne. Det händer att hon badar på allmänna tider i andra simhallar eller på vissa badplatser utomhus.

– Det spelar ingen roll för mig. Jag har inte sjal. Men jag vill inte bada med män som stirrar, jag tycker att det är äckligt.

Samma sak säger 21-åriga Nazia Rafique, som aldrig kommer till simhallen annat än på kvinnosimmet.

Skulle hon kunna tänka sig att bada på samma tid som männen om hon hade heltäckande baddräkt på sig? När jag ställer den frågan tittar hon på mig som om jag inte vore riktigt klok.

– Men då är det väl inte roligt att bada, med heltäckande kläder, utbrister hon.

Sedan tar hon på sig simglasögonen, går upp på hoppallen och håller för näsan. Med ett plums landar hon i vattnet. Hennes två systrar skrattar när de skimrande dropparna regnar ner över dem i bassängen.

Hanna Sofia Rehnberg

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X