Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Perfect Guide

Sköningens comeback

Jag får syn på killen på en hockeyläktare i november och kan knappt släppa honom med blicken. Som alla andra där på ståplats rör han sig i takt med läktarsångerna, hoppar när alla andra hoppar.

Men ändå inte. Han rullar mycket mer med kroppen. Ja, det är MYCKET mer rull. Armar och ben svingas i flera dimensioner, varav en dimension är tiden: killen skickar en häftig gravitationsvåg tillbaka till 1980-talet. Har ni sett skådespelaren Paul Rudd spexdansa i talkshows, härma 1980-talets kritvita dansstil med en fläkt från både syntpop och Huey Lewis & The News, så förstår ni varför jag förhäxades av denne man som själv nog knappt ens var född på 1980-talet.

Annons
X

Armar och ben svingas i flera dimensioner, varav en dimension är tiden: killen skickar en häftig gravitationsvåg tillbaka till 1980-talet.

När jag sedan började berätta om honom så använde jag just så här många ord. Han – eller känslan av honom – var liksom så svår att beskriva, jag blev lika yvig som killen i sina moves. Tills min bänkkamrat på nästa hockeymatch också fick syn på honom och hittade rätt ord:

"Haha, vilken sköning …"

Javisst, det är en SKÖNING han är! Klockrent. Eller kanske snarare "klockers", som vi sa i samma tidevarv då vi skapade "sköningen" utifrån beteckningen "skön kille".

Men så visar det sig att min kompis sagt detta ironiskt. Det slår mig att "sköning" med åren fått en en hånfull betydelse: "Ja, det där var ju en riktig sköning …" (om någon som, typ, ligger och spyr på krogtoaletten).

Det handlar inte om att ordet i sig ligger för nära i tid för att kunna "återerövras" i 2000-talet. Andra 1990-talsuttryck som "kefft" och "fett" använder vi fortfarande för fulla muggar. Så vad är det egentligen en "sköning" betecknar, som vi fortfarande inte är bekväma med?
Kanske får det sin förklaring om vi tar steget tillbaka igen till ursprungslydelsen: "En skön kille."

Det har med grabbigheten att göra. "Sköning" föddes i en tid av nakna brudomslag på Café och grabbladdad brittkultur kring Oasis och Loaded. En sköning var en snubbe, alltid en snubbe, som förhöll sig snubbigt coolt till sin egen snubbighet utan att nånsin skapa trubbel som en trubbig snubbe, liksom. En Stockholmssnubbe, inte en Villa Medusa-snubbe. Men den snubben har, i vår tid, blivit slubbig.

Så varför vill jag använda detta knepiga ord på min Paul Rudd-dansande okända vän på hockeyläktaren? Nu kommer jag på det. Därför att jag förflyttas i tid och rum av att sluka honom med blicken. Hela hipster-eran raderas ut och jag är tillbaka i en mer omedveten tid där "sköning" bara var något man var när man tanklöst var sig själv (även om man var både smaklös och aningslös med dagens mått mätt).

Faktum är att ett skifte kan skönjas just denna vinter: att ordet "sköning" börjat användas uppskattande om allmänt härliga, avslappnade människor med olika men dock betydande grad av självomedvetenhet. Människor – inte längre bara killar – som inte ens tänker på att de inte dansar eller klär sig helt comme il faut.

Jag vill hävda att den nya sköningen är den första verkliga post-hipstern.
Trendreaktionen på medvetenhet måste ju vara motsatsen, och post-hipsters kan endast utgöras av sköningar som inte själva vet om det. Vi hipsterskadade over-thinkers är diskvalificerade – våra försök att bli post-hipsters slutade med återvändsgränden "normcore".

Så min längtansfulla blick 50 meter bort mot sköningen på andra sidan läktaren är blott min egen längtan efter att offentligt rulla runt jättemycket med ben och armar till allsångsrefränger utan att för ett ögonblick börja tänka på Huey Lewis & The News.

Följ oss på Facebook!

Vi ger dig riktigt bra saker att läsa, titta på och inspireras av!

Facebook

Till Toppen