Skönheten och grymheten sida vid sida

KOSMISK SYN. Robinson Jeffers ­ansåg att civilisationen hade nått en slutpunkt, och att mänskligheten borde söka ett nytt avstamp i naturen. Med termen ”inhumanism” ­för­ordade därför poeten ett skifte av tonvikten: från det mänskliga till det icke-mänskliga perspektivet på tillvaron.

Uppdaterad
Publicerad
Annons

När poeten Robinson Jeffers åt sig och sin familj på 1920-talet byggde sitt stenhus och sitt stentorn i Carmel-by-the-Sea, på den stora tomt som sträckte sig ända ner till havet, hade de ytterst få grannar. Idag är egendomen kringränd av idel lyxvillor. Mellan den och havet går en trafikerad väg. Här på kusten, några mil söder om San Francisco, bodde han i nästan 50 år, tillbakadragen och med föga intresse av omvärlden. En av 1900-talets mest uttalade misantroper – det var den dominerande bilden av honom. Fast i de flestas medvetande fanns han inte alls, inte ens bland poesiälskare i USA eller någon annanstans. Efter en hastigt uppblossande berömmelse i slutet av 20-talet började hans rykte att dala ungefär tio år senare, och efter hand förbigicks han i de flesta antologier och litteraturhistoriska översikter. När han dog 1962 uttryckte de få minnesartiklar som skrevs om honom mest förvåning över att han fram till dess varit i livet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons