Annons

Thomas Steinfeld:Skönhet är inte bara en fråga om pengar

Attraktionskraften hos viss arkitektur tycks överleva alla förändringar av politiska och estetiska villkor.  
Attraktionskraften hos viss arkitektur tycks överleva alla förändringar av politiska och estetiska villkor.   Foto: Anders Good/TT, Fredrik Sandberg/TT

Vad har palatsen utmed Canal Grande i Venedig gemensamt med sekelskiftesvåningarna på Strandvägen i Stockholm? Jo, den skönhet som kommer sig av intresset för fina, svårbearbetade material, en särskild sorts uppmärksamhet och ett hantverkskunnande som blir alltmer sällsynt idag.

Under strecket
Publicerad

Skönhet, och framför allt arkitekturens skönhet, bär inte sällan på en mörk hemlighet: den är i viss mån bunden till makt, kanske även till våld. Mer än man förmodligen vill medge för sig själv ger den uttryck för lockelser och ­begär, hot och kamp, lögn och förställning, vilket gör att det vackras motsats inte är det fula, utan det oansenliga och triviala. Titta bara på palatsen som står utmed Canal Grande i Venedig: vilken rikedom och glans, vilken symmetri och lekfullhet. 

Men det är tveksamt om människorna som var med om att bygga dessa palats i första hand upplevde dem som vackra. De uppfattade förmodligen prakten som en form av politisk och ekonomisk representation. Bakom varje kolonn eller fresk såg de galärer, sjöslag och gynnsamma handelsförbindelser. Det är vi som uppfattar palatsen som vackra nu när de för länge sedan tappat sin representativa funktion och bara står där som väldiga, tomma snäckhus, medan deras byggherrar ligger med vapenrock och värja under en tjock marmorplatta i någon kyrka sedan många århundraden.

Annons
Annons
Annons