Recension

Fuck skolan. Niorna i förorterna om skolan och skolpolitikenSkolbränder som motståndshandling

Författarna till skolkritiska ”Fuck skolan” vill ge röst åt svaga elever, men landar i revolutionsromantik, skriver Jenny Maria Nilsson.

Under strecket
Publicerad
Ungdomarna i ”Fuck skolan” drar sig inte för att bränna skolor för att visa sitt missnöje. På bild: Ormstaskolan i Vallentuna norr om Stockholm.

Ungdomarna i ”Fuck skolan” drar sig inte för att bränna skolor för att visa sitt missnöje. På bild: Ormstaskolan i Vallentuna norr om Stockholm.

Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT
Annons

Det är givetvis effektfullt att Eija Hetekivi Olsson och Jerker Andersson i sin bok ”Fuck skolan” har varvat elevers skolberättelser med politikers citat om skolan. Rätt som man läser något som tycks hämtat ur en av Dantes kretsar – i själva verket är det en elev som beskriver sin skolmiljö – så kommer det här: ”Det är inte riktigt min bild, att högstadieelever generellt saknar förtroende för politiker.” (Sagt av en riksdagsledamot i utbildningsutskottet. Utöver sådan information är citaten anonyma.)

Nähä? Men det är min uppfattning att de som använder uttrycket ”min bild” är opålitliga, inte sällan politiker som besväras av verkligheten och av olika anledningar vill passa in den i ”sin bild”, vilket ska utläsas ”sin agenda”. Och hoppsan! Där råkade vi urskilja en av politikens största svagheter, självaste akilleshälen: ideologi och egenintresse tillåts trumfa sakförhållanden.

Annons
Annons
Annons