X
Annons
X
Recension

Kurt Vile and the Violators Skimrande låtar bankas sönder

Det finns tusen anledningar till att lyssna på Kurt Viles skivor. Den 33-årige rocksångaren från Philadelphia har på sina fem soloalbum målat upp – och nu får ni ursäkta klyschan – egna musikaliska landskap. Hans låtar är som skimrande mosaikväggar, uppbyggda och sammanpusslade av bitar från rockhistorien. Mönstret som musiken bildar är dock Kurt Viles eget. Hans senaste skiva, ”Wakin on a pretty daze” som släpptes i april, är en ursnygg samling låtar. Enligt Vile finns det en miljon influenser därpå men att lyssna på den är lite som att sitta på en vårsolig strand med Lou Reed, Townes van Zandt och Stephen Malkmus på filten bredvid. Det måste vara omöjligt att inte gilla Kurt Vile på skiva. Allting verkar vara lite bättre där hans musik finns.

Det finns dock inga anledningar att se Kurt Vile live. Särskilt inte uppbackad av trion The Violators. Tillsammans, denna kväll på Debaser Medis, gör de musiken fyrkantig och själlös. Varje drömskt tillstånd bankas sönder av trummorna. De låter som ett gäng high school-killar som spelar Kurt Vile-covers i ett garage någonstans i Pennsylvania. Vile själv har aldrig låtit så mycket som Lou Reed. Han säger inte ett ord vid sidan av låttexterna under konsertens huvuddel utan trampar på sina pedaler och stryker bort de långa bruna lockarna som lagt sig för ansiktet. Det är oväntat tråkigt. Mest för att det låter så hårt. Det är som en gaffeltruck kört bort värmen i arrangemangen och lagt dem på någon hylla längst in på lagret. Kanske är det så att Kurt Vile, före detta gaffeltrucksförare och uppvuxen med nio syskon, är lite för bra på att samarbeta. Att han istället borde drabbas av auktoritär galenskap och samla ihop ett storband som var och en kan låta lite mindre – för helhetens skull. The Violators stressar på Kurt Viles låtar. Det är som om de står bakom och flåsar honom i nacken. Som att de vill styrdansa när det egentligen bara är att följa efter musiken. Som bäst blir det när The Violators lämnar Vile ensam på scen med sin gitarr. Då faller allt rampljus på honom. Plötsligt blir det tydligt varför det finns tusen anledningar till att älska Kurt Vile.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X