Rachel Cusk.
Rachel Cusk. Foto: Carlotta Cardana/TT

”Skilsmässan inte en befrielse, utan en exil”

När Rachel Cusk skilde sig såg hon en spricka hela vägen ned till rötterna av sitt eget varande. För SvD:s reporter Christian Daun var hennes bok ”Efterbörd” en av få saker som gjorde livet drägligt efter hans skilsmässa. Här möts de i ett samtal om livet efter uppbrottet.

Publicerad

”Dear Rachel”. Det är lätt yrselframkallande att få skriva de orden. När jag var nyskild var ”Efterbörd: om äktenskap och skilsmässa”, Rachels Cusks bok om sin separationskris, en av få saker som gjorde mitt liv, ja, inte njutbart då, men drägligt.

Hon skriver om sin oförmåga att njuta av saker. Egentiden exempelvis, den förmodat ljuvliga utan barn, är inledningsvis mest bara ett straff. De egna timmarna sväljs ned ”som sjukhusmat”. Konst, musik, ja, även mat, undviker hon systematiskt, eftersom sådana stimuli riskerar att göda en ”hemlängtan” till det där puttriga livet som inte längre finns.
Jag känner så väl igen det.