Skicklig Salonen behöver bli djärvare

Under strecket
Publicerad
Annons

Salonenfestival
Stockholms nya kammarorkester, Filharmonikerna
Verk av Salonen, Haydn, Ravel (onsdag och torsdag)
Medv: Mats Rondin, cello (onsdag), Anu & Piia Komsi samt Hila Plitmann (torsdag)
Dirigent: Esa-Pekka Salonen

Esa-Pekka Salonens musik är attraktiv. Dess tjusarkraft ligger inte så lite i ett skickligt hantverk. Den kan upplevas som både häftig och identitetslös. Både som svällande klangrik och märkligt stum.
Orkesterverket ”Wing on wing” är suggestivt genom sin väldighet. Det skrevs 2004 till hemmaorkestern Los Angeles philharmonic, också som en hyllning till deras nya konserthus, till platsen genom inspelade fiskljud(!), och till arkitekten Frank Gehry vars röst samplats och vävts in i verket.
Sopransolisterna Anu och Piia Komsi får under tiden springa ut och in på scenen och ta sig upp på läktare för att leverera sina vokaliser. Men när täckelsen fallit, när det sista fiskparningsljudet lämnat högtalarmembranen och den sista soprantonen klingat ut, kan detta faktiskt både uppfattas
som ett jättelikt pekoral och som ganska god underhållning i cinemascopeformat. Samtidigt.
Tilltalet är direkt i Salonens senare musik, men lite svårbestämt och bitvis lika allmänt välskräddat som musik skapad i den regelstyrda, formalistiska avantgardemiljö han lämnat och gärna ironiserar över.
Ett orkesterverk som till exempel ”LA Variations” från 1997 är typiskt kameleontiskt till sitt väsen - även om det på ett strukturellt plan är nog så sammanhållet och genomarbetat. Något liknande kan sägas om ”Mania” för kammarensemble och cello från 2000: en undflyende musik, rik på energi men också snabbt upplöst i minnet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons