Annons

Inuti diamantenSkev stämning med ”utstötta misfits”

”Inuti diamanten” är en sorts bygdefilm.
”Inuti diamanten” är en sorts bygdefilm. Foto: Viktor Johansson/Draken Film

Den nedlagda diamantfabriken i Robertfors dröjer sig kvar som en ohelig ande i invånarna. Hybrid­dokumentären ”Inuti diamanten” är inte en film som psykologiserar.

Under strecket
Publicerad

Kanske får de medverkande i ”Inuti diamanten” bättre syn på sig själva.

Foto: Viktor Johansson/Draken Film

Viktor Johansson utgör en alldeles egen röst i svensk film. Inte främst för att han rör sig i hybridgenren – alltså en blandform mellan dokumentär och fiktion, ofta med improvisatoriska inslag, helt säkert med låg budget. Utan mer för att Johansson själv i någon mån framstår som en hybrid, en konstnär med många strängar: från lyriker (Borås Tidnings debutantpris för ”Kapslar” 2007) till romanförfattare (senast med hyllade ”Bonsaikatt” 2015) och under senare år även regissör som skriver, filmar och klipper film på till synes helt egna villkor, i närmiljön och i hög grad utanför systemet. Det är rimligt att tro att det är denna kreativa ådra som bidragit till det egna uttrycket, där förhållandet mellan bild och text både tycks mer brokigt och mer distinkt än vanligt. Det går liksom inte att ta miste på en film av Viktor Johansson.

I de två första långfilmerna –”Under Gottsunda” och ”Himmel över Flogsta” – utforskade han Uppsalas förorter med socialt filter och poetisk förhöjning, bland studenter och mer sysslolösa. Flera tyckte sig se den amerikanske slackerskildraren Harmony Korine som förebild, vilket inte var taget ur luften. Varelser i samhällets utkant, återgivna med omsorg och utan att regissören ryggar för deras avvikelser, som tar sig olika aparta former.

Annons
Annons
Annons