Annons
Recension

Det har varit kallt i MadridSkenbart meningslös dialog med viss lyster

Publicerad

Hon ägnade åtta år åt sin tredje roman, Det har varit kallt i Madrid. 1995 utkom ”Huset med de glömda dörrarna”, för vilken ­Agneta Ara belönades med Runebergspriset. De stora finlandssvenska förlagens krav på ändringar i den nya boken ledde till att för­fattaren i stället sökte sig bort. ­Romanen gavs ut i fjol på det åländska enmans­förlaget PQR och fick ett par ­lysande recen­sioner och nominerades till Finlandiapriset, det största finländska litterära priset. Element av Askungesaga, så­ledes.

Men Ara fick inte Finlandiapriset, och alla recensenter var heller inte lika övertygade. Roma­nen bäddar själv för denna fluktuation, den är en märklig blandning av mer och mindre lyckat. Språk och framställning är något lösa i fogarna. Men greppets mjukhet verkar avgjort avsiktlig – en motpol till manlig stilsnärt, till linjär framställning. Den stramhet som ändå finns tycks ha uppstått genom erosion av skriftens mjukt rinnande vatten: ”Fåglar sjunger av himlens lust och flyger genom den tidvis skönj­bara regnbågen utan vetskap därom. Blommor slår ut i dofter av pastell: ja, förvisso är ljuvheten ett faktum för den som så begär.”

Annons
Annons
Annons