”Skattkammarön” genom kökspigans ögon
Fantasin får fritt spelrum när den snudd på oförskämt begåvade Elin Boardy gjuter nytt liv i en klassiker med ”Mary Jones historia”.
Elin Boardy.
Den goda berättelsen har inget slut. Den tål att berättas om och om igen. Man kan skriva om den, vrida på dess perspektiv, tjuva hejvilt utan att den någonsin blir helt tömd på sin kraft. ”Det fanns ett slut – det finns det alltid – men historien fortsatte förbi det – det gör den alltid”, som det heter i Jeanette Wintersons roman ”Fyrväktaren”.
Robert Louis Stevensons äventyrsklassiker ”Skattkammarön” från 1883 är ett utmärkt exempel på det slags berättelse som fortsatt långt förbi sitt eget slut; i uppföljare, i filmatiseringar, i dramatiseringar för scen. Men också i helt nya fiktiva berättelser (Wintersons roman är en), i det allmänna medvetandet och när Pippi Långstrump gastar sin version av ”Död mans kista” på högsta volym.