Annons

Skattesystemet gynnar Stockholm Dubbelmoral hos Göran Persson Det är dags att slopa utjämningsskatten

Under strecket
Publicerad

I de rika Stockholmskommunerna klagar de över att de måste ge vad de kallar bidrag till resten av landet. Att det de kallar bidrag snarare skulle kallas återbäring har de inte förstått, eller vill inte förstå.
Historiskt har det gått till på följande sätt. Statsmakten har sedan länge konfiskerat naturresurser som den funnit ekonomiskt värdefulla. Det kan vara skog, malm, vattenkraft och jordbruksprodukter. I Norrland har detta kunnat ske eftersom där inte funnits någon adel som kunnat balansera kronans maktutövning. I södra Sverige är det kronan och adeln i kombination som tillskansat sig kontroll över resurserna. Både kronan och adeln har med tiden bildat bolag. Dessa bolag är nu i de flesta fall i privat ägo med huvudkontor långt från sina produktionsområden, vanligen i Stockholm. Där utbetalas löner till styrelser och affärsledningar som ligger flerfaldigt över vad de människor som processar råvarorna erhåller.
När kommunerna tar in löntagarskatt så får kommunerna på landsbygden mycket mindre från
var och en, eftersom lönerna är lägre på landsbygden än i Stockholm. Men kommunerna ska tillhandahålla samma service som Stockholm gör.
Denna snedvridning späs på av staten, som också kräver skatt av löntagarna på landsbygden men framför allt betalar ut den i form av löner i de statliga verken i Stockholm. Där kan sedan Stockholmskommunerna ta ut kommunalskatt från högavlönade byråkrater.
Det kan liknas vid en regionalekonomisk entropi där det ekonomiskt kvalitativa överskottet skummas av för att allokeras till ett maktcentrum och där bygga upp ett resursöverskott som detta centrum inte själv kan generera. Kvar i landsbygderna blir en ständigt mer utarmad ekonomi.
Till detta kommer 20 års kommunala kostnader för varje barn som föds på landsbygden och som där skall vårdas och utbildas innan de utan en krona i ersättning till sin hemkommun flyttar till Stockholm för att få jobb som de inte kan få hemmavid på grund av den ekonomiska utarmningen av sin hembygd.
Om i stället överskotten från
råvaruhanteringen beskattades i den kommun där råvaran finns, då skulle den ekonomiska kartan över Sverige se mycket annorlunda ut. Då skulle ni kanske få höra Jokkmokks kommun klaga över att mer än 50 procent av deras intäkter från vattenkraften går till att hålla ett sönderfallande Stockholm på en anständig nivå.
Hela denna problematik kommer sig alltså av hur och var vi tar ut skatt i vårt samhälle.
Göran Persson uttalade sig i Helsingfors den 10 oktober (enligt SvD) angående det lägre skattetrycket i de baltiska länderna jämför med Sverige. I dag är Sverige nettobetalare till EU, medan de baltiska staterna kommer att få mer i bidrag från EU än de kommer att betala i medlemsavgift. Detta upprör Göran Persson då han menar att Sverige i praktiken kommer att finansiera låga skatter i de baltiska länderna.
Hur Göran Persson kan uppröras av detta och blunda för att precis samma sak sker i Sverige är för mig obegripligt.
Landstingsskatten i Stockholm är den högsta i hela landet. En stockholmare betalar
11:60 kr i landstingsskatt medan skatten är 10:71 kr i det landstinget med näst högst skatt (Blekinge). Trots detta ska Stockholm betala cirka fem miljarder till andra landsting i Robin Hood-skatt i år. Subventionerar Stockholm inte då den lägre skatten i andra landsting?
Utjämningssystemet är hämmande för tillvästen i Stockholmsregionen slår landstings-direktören fast i sitt månadsbrev. Vidare säger han att systemet försämrar möjligheterna att komma tillrätta med den ekonomiska obalansen i landstingets ekonomi.
Delar finanslandstingsrådet Ingela Nylund Watz denna bild? Är det möjligt att en ändring kan ske? En ändring som inte medför ytterligare skattepålagor, längre vårdköer, försämrad kollektivtrafiken orsakade av utjämningssystemet. Det är dags att åtgärda orsaken till problemet och inte symtomen.
Ingela Nylund Watz kanske kan tala med sin partikollega finansminister Bosse Ringholm och använda argumentet ”hela Sverige skall leva”.

Mats Jangdal
Fredrik Lundström
Margareta Cederfelt
Ledamot landstingsfullmäktige (m), Stockholm

Annons
Annons
Annons