Krönika
Skärmens glitter och hålen i våra själar
Publicerad
Den kommer när jag sätter surfplattan i treåringens händer för att få ro att laga middag. När jag tänkt läsa ut en bok men fastnar i Wordfeud. När det slår mig att vi sitter fyra vuxna runt ett krogbord, var och en försjunken i sin egen mobil.
Den är irrationell, emotionell, dunkla hugg utan tydlig avsändare. Men känslan är så tydlig och så välbekant att den vid det här laget förtjänar ett eget namn. Låt oss kalla den skärmskam.