Förra veckan var det upplopp i Rinkeby – en av de förorter på Järvafältet som allt oftare fångar mediers intresse, tyvärr ur en negativ synvinkel. Själv tänkte jag ta upp en annan sorts negativ utveckling som sker i närliggande Kista, och här är det staden som inte tagit sitt ansvar.
När ytterstaden i Stockholm byggdes ut på allvar under efterkrigstiden var det på närmast jungfrulig mark. Här fanns ingen stadsbebyggelse, utan jordbruksmark med gårdar som i regel fick ge namn åt de nya stadsdelarna. Tyvärr saknades det under dessa framåtblickande år ofta intresse av att bevara de gamla gårdarna. De kunde annars gett en starkare identitet åt de förorter som på kort tid byggdes färdiga. Till exempel revs gårdarna Rinkeby och Tensta. Men Kista gård, med anor från 1700-talet, finns kvar. Än så länge.