Annons

Diego MaradonaSkamlig njutning att se Maradonas fall

Diego Maradona.
Diego Maradona. Foto: Lucky Dogs

Matchbilder, nyhetsklipp och intervjuer bildar ett ödesdrama i dokumentär form med Diego Maradona i huvudrollen.

Publicerad

Detta är inte en film om fotboll. Man skulle annars kanske kunna tro det med tanke på att den till stor del består av sekvenser där den argentinske megastjärnan Diego Armando Maradona flyter fram likt kvicksilver över fotbollsplanen, ständigt beredd och kapabel att accelerera förbi ett helt kluster av motståndare med (ofta) full kontroll över bollen, hur hans kropp signalerar en avsikt och en riktning bara för att i nästa ögonblick välja ett annat alternativ, en lösning som alldeles dessförinnan inte tycktes finnas, som bara han såg. Här finns inga ambitioner att lyfta fram den kombination av spelsinne, bollsinne och muskelkoordination som gjorde honom unikt sevärd, kanske bäst i världen i de bästa stunderna.

Nej, Asif Kapadias sammanställning av matchbilder, nyhetsklipp och intervjuer är i stället ett ödesdrama i dokumentärens form där inramningen råkar vara fotboll och kunde vara vad som helst. Kurvan är tydlig. Här finns en uppgång (den tonårige supertalangen köps över till Europa, först till Barcelona och sedan till Napoli), en glänsande skördetid då häpnadsväckande framgångar avlöser varandra (Maradona bidrar kraftfullt till att Napoli vinner två ligatitlar och en UEFA-cup, och han blir världsmästare med Argentina 1986), och ett utdraget, tragiskt fall (Maradona tappar kontrollen över sitt kokainmissbruk, blir avstängd, avslutar sin karriär i förtid och förvandlas till smällfet pajas i medierna där han gråter ut med jämna mellanrum).

Det är inte förvånande att Maradona upphöjs till Neapels frälsare.

Foto: Lucky Dogs Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons