Annons

Skakig oljemarknad

Svart guld Iran, Irak och skiffergas? Det är tre stora ­frågetecken när man ska försöka spå om framtiden på oljemarknaden och vilken väg oljepriset ska ta. Två av dem handlar om att det kan ­produceras mer fossil energi än förväntat, medan den tredje handlar om ett eventuellt stort bortfall.

Under strecket
Publicerad

Låt oss ta Iran först, där myndigheterna allt mer ser ut att mista sin auktoritet. 31 år efter att ayatolla Khomeini utropade landet till en islamisk republik den 1 februari 1979, är hans efterträdare, ayatolla Khamenei, allt mer isolerad. Genom att ställa sig på president Mahmoud Ahmadinejads sida efter valet i juni ifjol, som oppositionen hävdar var präglat av massivt fusk, har Khamenei riskerat inte bara den sekulära, men också den religiösa makten över landet.

Som i en film, där flera olika historier vävs in i varandra i ett allt snabbare tempo, blandas videobilder från demonstrationer i Iran med uttalanden från Israel om att Iran kommer att kunna bygga en atombomb i slutet av 2010; till en rådvill president Barack Obama, som fördömer det våldsamma undertryckandet av oskyldiga iranska medborgare, men som själv har händerna fulla med Afghanistan.

Om inte de iranska demonstranterna vinner maktkampen kanske israeliska bombflygplan slår till mot Irans atomprogram. Resultatet kan i bägge fallen bli att Irans oljeproduktion för en tid försvinner från marknaden. Landet är den näst största oljeproducenten i oljekartellen Opec, med 3,7 miljoner fat per dag av de 29 miljoner fat per dag som kartellen producerar.

Annons
Annons

Världens produktion av olja ligger på 85 miljoner fat. Eftersom Iran använder en hel del av sin olja själv, blir exportbortfallet maximalt 2,4 miljoner fat per dag.

Samtidigt kommer Opecs outnyttjade kapacitet att producera mer olja i år att nå sin högsta nivå på tio år, med 7,5 miljoner fat per dag. Det är något som hökarna utanför Iran använder som ett argument för att ställa situationen på sin spets under månaderna som kommer, istället för att vänta tills världsekonomin går på högvarv igen.

I grannlandet Irak handlar det däremot om en kommande kraftig ökning av produktionen.

Den 20 mars är det sju år sedan den USA-ledda invasionen av landet. Fortfarande har oljeproduktionen inte kommit upp i de tre miljoner fat som den låg på som mest när Saddam Hussein styrde landet.

Nu talar landets oljeminister om att öka produktionen till tio miljoner fat per dag inom tio år. Det kan knappast kombineras med att landet fortsätter som medlem av Opec.

I december hölls en auktion där 44 oljebolag bjöd på rätten att få bygga ut irakiska olje- och gasfält. Tillsammans med en liknande auktion i juni, har Irak auktionerat bort fält med mer oljereserver än vad som finns i USA, Mexiko och Storbritannien tillsammans.

Men det handlar om servicekontrakt, där oljebolagen får betalt för att bygga ut nya fält eller öka produktionen på gamla fält så mycket som möjligt, till ett så lågt pris som möjligt. Oljebolagen får ingen äganderätt till oljan, utan en fast ersättning för sin insats, oberoende av vad oljepriset är.

Exxon och Shell fick uppdraget att utveckla den första fasen på West Qurna-fältet som ligger fem mil norr om hamnstaden Basra i södra Irak. Statoil och det ryska oljebolaget Lukoil vann uppdraget på den andra fasen. Sammanlagt innehåller West Qurna 21 miljarder fat olja.

Annons
Annons

De två konsortierna har lovat att produktionen inom sju år ska nå upp i fyra miljoner fat per dag, jämfört med de 270000 fat olja som fältet producerar idag. Enbart Exxon och Shell räknar med att 25 miljarder dollar behöver investeras. Lika mycket kommer att behövas för att driva fältet, som planeras att ge 100000 jobb i Irak.

Att oljebolagen accepterar en ersättning på mindre än två dollar per fat olja av den irakiska staten kan också ses som ett exempel på hur desperata de är.

–Det är ingen tvekan om att avtalet är fantastiskt bra för Irak. Den irakiska staten får nästan alla inkomster, säger Alex Munton, en analytiker som är expert på Mellanöstern hos oljekonsulten Wood Mackenzie.

Enligt honom accepterar oljebolagen de tuffa villkoren i hopp om att kunna få leta efter olja i Irak på bättre villkor senare.

För situationen i andra områden där oljebolagen arbetar är inte mycket bättre. Shell, som varit det största oljebolaget i Nigeria, vill sälja andelar i oljefält där för 5 miljarder dollar. Landet stod 2008 för 16 procent av Shells totala oljeproduktion, men situationen förvärrades under 2009, så att andelen minskade till 10 procent.

Mer än en fjärdedel av Nigerias oljeproduktion var under året stängd på grund av attacker från paramilitära grupper. Medan 353 utlänningar som arbetade i den nigerianska oljeindustrin kidnappades under 2008, steg antalet till 525 det första halvåret 2009. I de flesta fall kommer de anställda tillbaka oskadda efter att lösesummor betalats ut.

Men det är kanske inte så konstigt att oljebolagen hellre försöker hitta nya fossila resurser i säkrare områden. Den största oljeaffären under 2009 var Exxons köp av XTO Energy för 31 miljarder dollar.

Exxon ville åt XTO:s skiffergasreserver och teknik. Skiffergas är naturgas som produceras från mycket vidsträckta formationer där trycket tidigare varit för lågt för att det ska vara lönsamt att få upp gasen. Men med ny teknik, där horisontella borrhål kombineras med ”fracking”–en metod där vatten pumpas ned med så högt tryck att det uppstår sprickor i skiffret som naturgasen kommer ut igenom–har plötsligt gjort skiffergasen lönsam.

Naturgasen står för 21 procent av USA:s energikonsumtion. Tack vare skiffergasen har USA:s naturgasreserver ökat med 40 procent på två år. Det produceras redan mer skiffergas än vanlig naturgas. En liknande utveckling kan ske i andra länder. Eftersom naturgasen i alla fall delvis kan användas istället för olja kan det bli den faktor som får störst betydelse på oljemarknaden under 2010.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons